Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spännande intrig, hvartill här icke ens finnes ett spår,
utan endast och allenast på Dunis intagande, lättfattliga
musik.
Stycket, hvilket liksom det förra gisslar böjelsen for skryt
och är en illustration till ordspråket: »sälj ej skinnet förr
än björnen är skjuten», spelas af tre personer. De båda
jägarne Wilhelm och Colas åro ute på jagt efter en björn;
innan de gå vidare i sitt äfventyrliga förehafvande, dukas
emellertid matsäcken upp, och med supen kommer modet.
Efter åtskilligt manhaftigt prat, som skall fernissa upp
den genomskinliga fegheten och rädslan hos båda, tager
dock, när sedermera björnen visar sig, fruktan för skogens
herskare ut sin rätt, trots mat och bränvin, och den ene
faller, öfverväldigad af skräck, omkull under flykten och
blir liggande, medan den andre räddar sig upp i ett träd.
Så kommer Perette med sin mjölkkruka, hvars
innehåll hon skall sälja:
»Se här, se hår, man en mjölkflicka finner,
Kom, kom handla den mjölken hon bär!
När Colin satt vid stranden mig när,
Jag än den dagen mig påminner:
Blomsterkransar vi knöto der,
Han såg den dolda eld, hos mig brinner,
Med en uppsyn så öm och kär;
Rosor och liljor vi plockade der. —
Se här, se här, man en mjölkflicka finner,
Kom, kom handla, den mjölken hon bär!»
Efter denna täcka aria, gör hon upp i tankarne, hur
hon med pengarne för mjölken skall efter hand skaffa sig
höns, får och slutligen en hel kreaturshjord, men störes
i dessa framtidsfunderingar af de båda jägarne, som här
visa sig modigare än nyss och inleda en ifrig kurtis, som
dock tjenar till intet. Perette afvisar deras hyllning samt
aflägsnar sig; efter en stund återkommer hon, nu i
för-tviflan: — krukan har gått sönder och framtidsdrömmarne
sinat ut i sanden med mjölken; hon står der nu, efter att
för tidigt hafva gjort upp räkningen utan värden, liksom
de båda jägarne med björnen, hvars skinn de på förhand sålt.
Intrig fattas således helt och hållet, men musiken är
vacker, ej minst trion i sista scenen:
»Det är otroligt!
Hvad det är roligt.
Nå det var bra,
Ha, ha, ha.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
