Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Personerna voro: »Götha-Elf‘ Norsjön, Bore, Zephiren,
Sunnanwådret och en tropp af Landtfolk».
Prologen beskrifves i öfrigt i Hwad nytt? Hwad nytt?
för den 27 Januari: Fonden af Theatern föreställer Götha
Elf, där hon flyter förbi Götheborg; till vänster synes
skansen Kronan, med några på strömen liggande Skepp;
rätt fram wisar sig Rambärget, med en kädja af klippor
som slutar utsikten på högra sidan.
Scene i.
Götha Elf (Fru Widerberg), ensam, sitter på en
upphöjd stol, med högra armen öfwer ett strömfall och
stödjande den wänstra på ett roder. Efter någon tystnad
utbrister hon i klagan öfver saknaden af sin milde, sin
ömmast älskade GUSTAF, och slutar scenen med
följande aria :
»Fordom jag med nöje tänkte
På de skepp min bölja bar,
Och de Slott på stranden blänkte,
Ämne för mitt högmod war;
Men långt från den som har mitt hjerta,
Den, hwilkens sällhet är mig så kär,
Allting smärta
Allt lednad är
»Isen nu min bölja fängslar,
Wintern i mitt granskap rår;
I den tystnad som mig ängslar,
Jag ej någon lisa får.
Långt ifrån den som har mitt hjerta etc.» *
»Ej som förr jag yfs och svallar,
För det wackra Götheborg.
Och dess stolta torn och vallar,
Skingra icke mer min sorg.
Nej, långt från den som har mitt hjerta etc.»
I andra scenen infinner sig Nordsjön (Andreas
Widerberg) och tilltalar Göta elf med denna aria:
»Säg, Götha, säg! hwad är det som dig ängslar?
Har stormen häijat dina stränders prakt?
Månn’ vintrens ras för hårdt din bölja fängslar?
Har man med dammar dig i bojor lagt?»
Elfven ropar: Ack nej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
