Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har någon ström ell’ kålla börjat tryta?
Månn’ Wenecn dig ej mera vatten ger?
Månn’ stolta skepp nu saknas på din yta?
Månn’ Götheborg florerar intet mer?»
Sedan Göta elf vederlagt dessa inkast, och för
Nordsjön upptäckt rätta orsaken till sin oro och den tomhet,
som herskar omkring henne, fattar Nordsjön det beslutet,
at genom ett recitativ sammankalla Bore, Zephyren och
Sunnan, för att af dem inhemta någon tillfredsställande
underrättelse om sin skyddsherres wistande och tillstånd.
Bore (Waltman) efter ett kort samtal med Nordsjön,
»swarar ganska pompeust» sålunda:
»Följd utaf frost och af snö, jag kommer från isklädda polen,
Isberg såg jag i sjön. och de ofantliga hvalar,
Wältra bland vågor och svall; jag såg de Nordiska fjällar,
Dölja sin snöhvita topp emellan de fladdrande norrsken;
Lappar och renar jag såg, kringvandra sitt ödsliga Lappland;
Men uti vinterns stelnade bo jag såg icke GUSTAF.»
Efter ett så litet tillfredsställande svar, vänder sig
Nordsjön till Zephir (ett barn) med denna vers, som tyckes
flyga lika så lätt som sjelfwa winden:
»Wårens gunstling, Zefyr lilla,
Som så lätt kring verlden far;
Du ej gerna sitter stilla,
Säg hvar nyss du varit har,
Utan att din tid förspilla,
Säg om GUSTAF där ej var.»
Ändtligen talar då Sunnan (mamsell Helena Pettersson)
på tillfrågan sålunda:
* »Jag rundt omkring Italien swäfwat,1
Det land som förr min fägnad war,
Jag sett hur nyss dess grundval bäfvat,
Och slott och städer störtat har;
Jag lågan såg ur bergen bryta,
Och eld i röda strömmar flyta,
Och luften mörk af rök och dam;
Et ängsligt skrän af tusen munnar
Mig tusen mänskors död förkunnar,
Bland gruset där jag trängde fram.»
»Men Himlen hårda ödet lisar,
Den skrämda hopen andas får,
Sig Nordens Titus bland dem wisar,
Och glädjen följer i Dess spår;
1 Gustaf III var nu i Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
