Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack! Våra hjertan så lika de ömma!
Jag till ditt ifrån mitt vill döma:
Känslor och böjelser,
Qval och förnöjelser,
Lust och besvär,
Ledsnad, begär —
Allt lika är.» —
besluta de att tillintetgöra Cassanders giftermålsfunderingar,
men vilja dessförinnan styrka sig med en läcker måltid.
Denna göres i ordning och snart står bordet dukadt
för de två paren. Då inkommer i det nu tomma rummet
Cassander, som häpen stannar vid åsynen af
förberedelserna till festen, och börjar räkna efter:
Låt se — En Isabella och Colombine den andra,
Den tredje jag, och fjerde — — — fan!
Jag är ju narrad, stackars man?
Det ju för fyra är? Hvar »Hon» har ju sin »Han»?
Ack! må jag ej mitt öde klandra?
Nu gäller att iakttaga. Cassander ser sig omkring
villrådigt; då varseblir han sitt eget porträtt stående på
ett staffli i ett hörn af rummet, och ännu ej afslutadt af
konstnären — han skyndar dit, skär ut hufvudet, går
bakom staffliet och sticker in sitt eget ansigte i hålet.
Så återkomma de lyckliga, obekymrade paren och
under munterhet och glam slår man sig ned kring bordet.
Man talar naturligtvis om gubben och gycklar med den
narrade »fästmannen», som dock enligt Colombines
förmening
— — — »på den lefnadsqväll, som honom återstår.
Jag tror han henne ej stor skada kunnat göra
Till Ert förfång» —
Cassander (för sig sjelf):
Det var gement att höra.
Leander, som tror att det var Pjerrot
som talade:
Din slyngel, Håll din mun; det dig ej kan röra.
Emellertid fruktar Isabelle, att Cassanders samtycke
till hennes och Leanders förening skall blifva svårt nog
att erhålla, men den senare yttrar
»Åh nej, räds ej för det. Om han ej ändrad blifwit,
Han ju af gammalt är en god och fryntlig man?
Hans bild ju det försäkra kan?
Se på! Om den man rätt beskådar
Den hvarken något hårdt, ej eller ilakt bådar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
