- Project Runeberg -  Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar / Band 1. 1690-1794 /
360

(1896-1900) [MARC] Author: Wilhelm Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon blir förtviflad och förklarar att hon aldrig mer
vill återse föremålet för sin kärlek. I detsamma kommer
den ingenting anande Arlequin, som blir ytterst förvirrad
når han ser det goda förhållandet mellan de båda andra,
men fortfarande säker om hennes kärlek, vädjar han till
Argentine sjelf att göra sitt val. Hon går in härpå och
förklarar att hon vill tillhöra den som innehar biljetten.
Arlequin är viss på sin sak, sticker handen i fickan och
— drar upp lottsedeln. Det är nu omöjligt att
rättfärdiga sig och Argentine aflägsnar sig.

Sedan de båda rivalerna blifvit ensamma, och det ej
båtat något att beskylla Scapin för stölden, hittar Arlequin
på en idé: han föreslår att byta, och härpå går den andre
gerna in; hade han fått Argentine hade det ju varit bra,
men ändå bättre är att liafva i handen den stora vinsten,
och så sker uppgörelsen till allmän belåtenhet.

Nu skyndar Arlequin åter till Argentine, som rörd
öfver detta bevis på djupet af hans kärlek, ångrar sitt
misstroende och allt blir bra, icke minst sedan hon, under
ett möte med Scapin, frånlockat denne lottsedeln, och för
Scapin återstår hu ej annat än den filosofiska betraktelse
han gör i slutrepliken:

»Det är ändå min tröst att jag icke vågat någonting, och
att jag kunnat vjnna mycket.»

Vi känna icke med visshet hviika som uppträdde i
detta stycke, men man kan hysa den förmodan att Gustaf III
här såg Andreas Widerberg såsom Arlequin och fru
Widerberg i Argentines roll.

Helt oväntadt blef detta det sista spektaklet under
Simsons styrelse så vidt man känner; man fick nemligen
Lördagen den 24 Nov. 1787 läsa i Götheborgska Nyheter
följande dödsannons:

»Notificeras Wänner och bekanta Kongl. Kammarmusikus
Herr Joh. Gust. Simsons död, som timade i Göteborg d. 23
dennes i en ålder af 34 år 7 man.»

Den korta tid hans direktörsskap varade hade icke
förmått bringa honom några materiella håfvor, ty enligt
bouppteckningen, som förrättades först den 12 Maj 1791
utgjorde alla tillgångarne 913 rdr 37 skill. 6 rst. specie,
under det att skulderna bestego sig till 1311 : 15.7. Afven
i detta fall hade mecenaten, kommersrådet Patrik Alströmer
räckt en hjelpsam hand för teaterns upprätthållande och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwgbgteat/1/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free