- Project Runeberg -  Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar / Band 1. 1690-1794 /
378

(1896-1900) [MARC] Author: Wilhelm Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kär den unge bonden Wilhelm. Nöjet störes dock genom
ankomsten af kronofogde Polycarpus, som med myndig
ton förbjuder det »sjelfs väldiga gillet». Fader Ambrosius
ber om försköning, men förgäfves, och lika litet gehör
har den redan halffulle klockaren, som vill försvara
nyttan af ett lindrigt rus:

— — — förutan all must
Ges ju platt ingen lust
Här på verldenes kust?

Blott min tunga är våt
Jag diskantar just med ståt
För hela bygden.

När jag röd i koret står.

Socknen dubbel ifver får,

Och det är dygden.

I stället måste länsmannen uppläsa på kronofogdens
befallning följande kungörelse:

»Aldenstund Vederbörande funnit
At den oseden burskap har vunnit
Vid hvar slotter at ha kalas:

Der håd’ gamla, gifta, unga,

Dricka och sjunga,

Dansa, gunga.

Huller om buller: | : i fasligt ras.

Så. och emedan,

1 thv man pröfvat redan,

Att det gör sedernas fördärf,

Så vill man härmed nu kungöra,

At dylikt dobbel skall upphöra.

och härmed slutar första akten.

I den följande får man göra bekantskap med
kronofogden i nästa fögderi, Bryngel, som kommer till värdshuset
med afsigt att göra Lovisa den otroliga äran att taga henne
till sin hustru. Frieriet till henne gör dock intet intryck •
och, när fogden till slut vill helt galant fatta hennes hand,
är det i stället handen på den under tiden inkomne och
bakom honom stående Wilhelm han griper och kysser,
hvilket bringar honom i raseri och han hotar med hämnd.
Ställningen blir så mycket brydsammare för de älskande,
som fader Ambrosius inser att han icke som sig bör kan
vakta sin Lovisa; han är orolig för henne —

»Nu är min dotter femton år:

Jag räds när hon på ängen går,

Fast sysslan sa anstränger.

Allt väl!

Men dröjer, flickan länger — — — —

Ni förstår mig väl?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwgbgteat/1/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free