Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aresterad, borde holla mig pä mitt rum, med mera. samt
slute-ligen sade åt mig: »Ni är full. Jag vill intet tala med er.»
Tillvitelsen han giorde mig stötte mig emedan han var
den förste som någonsin gifvit mig ett dylikt omdömmc, för att
vidare slippa ordväxling med en otidig menniskia gick jag upp
för trappan uti tanckar till att intaga mitt rum, men Jag hant
intet långt för än jag hörde någon, som med otidighet angrep
Postkarlen, jag hörde efven honom (Ppsten) säija: »livad har ni
med mig till att giöra, gå er väg annars skall jag visa bordt
eder med gefväret.
Jag trodde då med all visshet att den Personen, som med
mig tvistade, antingen var full, galen eller ock uttgången hlott
för att utaf Kislighet öfverfalla’ folck, då han intet en gång låt
Posten vara uti fred. Jag sprang således ner för trappan, det
första ord jag sade var: »Hvad har ni med Posten till att giöraV»
Som di som voro ute då gingo in uti det rum, hvarifrän min
öfverfallare förut utkommit, och jag Seuponerade att detta rum
var uthyrdt till någon utaf di näringsidkare som Disponerar
kiälrarna under detta hus, och trodde jag att några där hölt pä
till att roga sig. Jag ville äfven giärna veta vem det var som så
otidigt mig öfverfallit. ehuru jag efter hans svaga Måhlföre
nästan trodde att det var ett förklädt qvinfolk. Gick derpä in
uti rummet, och frågade honom hvad rättighet han ägde att
med otidighet öfverfalla mig och Posten, då jag enligit Lag
trodde mig och honom höra vara fria från all Otidighet innom
Konungens borg.
Han svarade mig med nog oredighet. samt hlott sturskt,
som ännu mera förargade mig, samt skyndade sig före mig upp
till Waktmestaren Grimbeck, med den Osanferdiga berättelsen
att jag hölt pa till att taga lifvet utaf en Poijcke dernere. —
Då likväl gossen långt förut var ingången.
Sedermera vardt jag utaf sistnämdc vaktmestare
underrättad att personen, som jag tvistat med, hadde varit
Brandt-waktsvaktmestere, samt Comercie Rådet Peterssons Dräng, — att
han var Det sista kunde jag lätt tro, i anseende till hans
Comportement, men att han var det förra tviflade jag på. I
synnerhet som jag intet på honom märkte nagot vakthafvande
tecken. Jag fick äfven veta att rummet, hvaruti jag varit inne,
var Brandvakten, men då jag var där märkte jag intet varcken
Saxar eller Skramlor, såsom någott tecken Dcrtill, men väl några
karlar som jag tyckte sitta och spela kort.
Jag har förut varit nog litet nyfiken att underrätta mig
om Brandtvaktens rum vore på Radhuset eller på Stadens
vakthus. Jag äger mera aktning för en kor, som skall förhindra
oordentligheter och förekomma faror, än att jag skulle villja
förolämpa dem eller deras Befälhafvare. Men månne jag intet
ock bör vara fredad, fast bristande uti en liten Summa försat
mig på Gillstugan. Hvarför underrättade intet
Brandvaktsvakt-mestaren mig om hvem han var. uti det moment han trodde
mig höra Seubordinera under honom?
För öfrigt anhåller jag ödmiukeligen till att fa veta om
nemde vaktmestare har någon Dispositjon öfver mig, eller kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
