Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fader Lasse, boende i skärgården, och hans hustru
mor Annika ega en fager dotter Stina, som nu är
giftas-vuxen och som fattat ett godt öga till den i huset varande
ungersvennen Niclas, hvilken besvarar hennes kärlek. Som
denne är en hurtig och duktig karl, har fadern just
ingenting deremot, och det är så godt att afgöra saken med
mor Annika, som å sin sida anser tiden för giftermål
vara inne: —
»Vår Stina är aderton år,
Å ja kan inte dej förtiga,
Hur ve den åldern hvarje piga
Hvar stund mä hemlig åtrå går
Att snart uti brudstol få stiga.
Lasse :
Ja, mor! Jag minus mä dej dä var,
På samma sätt i dina dar;
Kom an då, å låt oss bröllop göra,
Ja, låt oss bröllop göra!»
Annika:
Jag vet hva’ mag vi välja böra!
Och deri instämmer Lasse. Båda äro öfverens, att Niclas
är en ståtlig och lämplig brudgum, men under samtalets
gång blir man dock oense i en punkt, nämligen i fråga
om åldern, ty när Lasse menar, han är tretio år, har mor
Annika fått honom till 65, och då först uppdagas, att den
förre talat om Niclas, medan mor Annika vill hafva den
rike inspektor Dromedarius till måg.
Nu blir gubben fast, ty planen med inspektören har
alldeles förvridit hufvudet på den fåfänga mor Annika: —
»Min kära Lasse! Du bör finna.
Att mitt förslag förträffligt är:
Betänk, den ära. som vi vinna,
Är öfver allt hvad du begär.
Hon får en Frälse-Inspektor!
Jag blir Fru Inspektorskans mor,
Å för sin Far hon dej får kalla^
Ack, hur för oss då krusa alla T
Gunsti Mada-a-am,
Var go, stig fram!–––—
Hva täcks befalla? —
I alla lag blir hon förnämst,
Hon får i kyrkan sitta främst,
. Å när en bonde för sin ränta
Af inspektorn vill ha respit,
Då kommer den så ödmjukt hit; —
Jag svarar då i alla fall:
Min vän, om ni vill vänta,
Med min Måg jag tala skall.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
