Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hg på sina ställen, är dock pjesen grund och botten rå
och temligen simpel.
Den gamle juden .Jeremias har en son, Urban, som
förstår att göra ända på penningarna, fortare än pappa
hopskrapar dem, och understödes i detta värf på det
trognaste af sin betjent Bengt, hvilken egnar sin hyllning åt
kammaijungfrun Lisbet, liksom herrn åt dennas
herskar-inna, den vackra Nora, hvars moster Gertrud icke förmår
.att med allt sitt prat hålla de båda flickorna i ^tyr.
Det är Lisbet och Bengt, hvilka hvar på sitt håll
uppskörta sitt husbondefolk, och den senare låtsas vilja hålla
igen mot sin herres slöseri, men gör honom derigenom
endast värre —
»Herre!, I andanom jag
Ser de förfärliga gripar, *
Som utför Kyrkobrinken under hvar dag.
Med värja och stöflar, peruk och piska,
Att efter menniskor fiska:
I Gråmunkegränden, längst ner i en port,
I)e råka Herr Urban — — — knapt är det gjordt —
Farwäl mina bröder,
Jag vandrar till söder,
Att bläddra i Psaltaren,
I stället, att på edra altaren,
Offra och rycka ett kort.
Urban.
Din oxe! som tror,
Jag ej kan undvika
De rofdjurens klor?
Nej, låt dem fika,
Jag gör mig nog fri;
Och smyger slika
Dristigt förbi.
Bengt.
Jag pä er slughet sätter lit.
Urban.
Ah ja! Jag bruka skall all flit.
Bengt.
Men slottskansliet!
Urban.
Spar ditt bekymmer.
Bengt.
Och gillstun — — —
Urban.
Jag ej kommer dit.
När tiden inne blir, jag rymmer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
