Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beteckningen »féeriopera» är fullständigt riktig; en
prins Azor, har af en fé fått, till straff för hans egenkärlek,
sitt yltre förvandladt till en karrikatyr, och kan lösas ur
denna förtrollning först genom en qvinna, som är nog
fördomsfri att genom detta vanställande skal se och älska
hans själ. Denna qvinna blir Zemire. Texten har mycken
poetisk fägring, och som bekant anses denna opera tillhöra
den store mästaren Grétrys allra lyckligaste skapelser.
Till Grétrys skola, full af grace, hörde äfven
kompositören af en annan lyrisk nyhet för spelterminen,
nemli-gen Nicolas Dalayrac, hvars enaktsoperett Nina eller Den
af kårlek svagsinta gafs första gången här den 11 Aug. 1795.
Texten af Marsollier är hemtad från La nouvelle
Clémentine i d’Arnauds Les Délassemens de l’homme sensible,
och hade till öfversättare Carl Stenborg. Till grund föi
berättelsen uppgifves ligga en verklig händelse;
hufvudper-sonen i stycket, Nina, får veta alt hennes älskare Germenil
blifvit dödad i en duell med den af hennes far gynnade
rivalen, hvilken underrättelse griper henne så att hennes
förstånd omtöcknas. Hon igenkänner ej mer sina
närmaste, och vexlingen af hopp och förtviflan i hennes sinne
ger upphofvet till en följd gripande scener. Germeuil är
emellertid icke död; han blef visserligen svårt sårad men
tillfrisknar och återkommer, samt lyckas slutligen åter
bortjaga de mörka töcknen i den älskades själ.
Till dessa goda pjeser hörde äfven Julie Candeilles af
Björn öfversatta och lokaliserade treaktskomedi med sång
Carolina eller Den vackra arrendatorskan.
Om vi till dessa lägga operetten Bajocco och Serpilla,
imitation af Envallsson efter Favart — för öfrigt en
bagatell — så hafva vi omnämnt sångscenens nyheter för ter
minen. Men till dessa nyheter kommer en hel rad af äldre
omtyckta operetter, hvilket gör, att denna del af repertoaren
blir af vida större intresse än den rent dramatiska. Man
gaf sålunda »Kopparslagaren» (2 gånger), »Annette och
Lubin» (4), Don Micco och Lesbina», »Klockan»,
»Skärgårdsflickan» (2), »De två jägarne och mjölkflickan» samt
Envallssons operett »Så blefvo alla nöjda».
Det var måndagen den 26 Jan. 1795 man gaf den
senare, och lustigt nog blef denna, i och för sig ovigtiga,
tilldragelse anledningen till en rätt bitter fejd mellan
insändare i de olika tidningarne på platsen. Tre dagar efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
