Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sjelfva verket fanns legaliter icke längre den frihet,
som i detta afseende rådt under Gustaf III:s tid. Genast
efter konungens död 1792 blef det en af den jemmerliga
regimens, hertig Carl—Reuterholm, angelägnaste
regeringshandlingar att indraga det åt teatrarne gjorda
medgifvan-det att spela på Sön- och helgdagar. Det var först 1797
som detta åter medgafs, och Svenska Komiska Teatern
började derefter den 5 Febr. åter sina Söndagsspektakler,
hvilket exempel något senare följdes af Dramatiska teatern.
Men deremot fingo ej några föreställningar på
hufvudsta-dens scener ega rum under fastlagstiden — hela Mars
månad.
Hvad Göteborg vidkommer i detta fall, kunna vi
visserligen icke uppvisa ett enda Söndagsspektakel för tiden
efter 1792 och tills nu,- men deremot spelade man
oge-neradt under hela fastlagen, och detta väckte om möjligt
ännu större förargelse i det ortodoxa lägret, något som till
fullo framskymtar i det anförda brefvet.
Om emellertid allmänheten på Söndagen icke drogs från
andaktsöfningarne genom några fåfängliga skådespel på
teatern, så hade man likväl ännu icke nått det mått af
fullständigt glädjelös tystnad på denna dag, som åsyftades
af de religiösa ifrarne, och det var för vinnande af detta
mål en insändare i Götlieborgs Allehanda för den 3 Mars
1796 tog till ordet. Han påvisar hvilken »osägelig» skada
det medför att icke tillbörligen fira Sabbaten — »lustresor,
baler, kalaser m. m. på Herrens Sabbatsdag!» — Men
saken kan åter hjelpas om nödig kontroll införes på de
enskilda samhällsmedlemmarne, och »saken är wunnen:
religion, regering, fädernesland, hwar innebyggare frälst».
Tack vare konungens nådiga plakat af den 26 Febr. detta
år om Söndagens firande, får insändaren en blixtrande idé:
det »behöfs icke mer än att låta förstå, att den studerande
och tjenstsökande ungdomen, som, jemte skicklighet, ej
uppter säkra bevis om en flerårig Gudaktighetsöfning och
Sabbatens tillbörliga firande, har icke att vänta befordran
till något rikets embete; ett slikt betyg öfver kyrkogång,
gudaktighet och dygd bör af alla prästerna i den
församling der personen vistas, jemte af stadens eller socknens
äldste, underskrifvas».
Ja, det var skada, att icke denna genialiska idé
förverkligades, icke minst derför, att landets halfva befolkning då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
