Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det så fint och bra!
Ja!
Så ganska fint och bra!
Så öfvermåttan bra !*
Gubben är dock slugare än hon tior, och har sina
tankar för sig om saken.
Emellertid har Hjertenstorm en syster, Carolina, den
han vill tvinga att gifta sig med hennes förmyndare, ur
hvars våld hon dock räddas af en officer, kapten
Gyllen-sporre, som vistas i staden på genomresa till armén, och
som genast råkat i eld och lågor för sin intagande
skydds-ling, hvilken han ledsagat till hennes väninna Leonora.
På hans böner medger Carolina, att han skall få se henne
ännu en gång, om han på aftonen infinner sig under fönstret,
och sedan hon aflägsnat sig, frågar han Lotta hvad den okända
damen månde heta, då hon af misstag svarar Leonora.
Så kommer Hjertenstorm, för hvilken Leonora gömt
systern i ett inre rum; man hör prassel derinne och den
svartsjuke älskarens misstankar vakna; han befarar en gömd
rival, och denna fruktan ökas till visshet, när Leonora
vägrar att öppna. Han vill då bryta sig in med våld, men
midt under detta oväsen kommer Zifferman; ställningen
blir nu äfventyrlig men räddas af Lotta, som förklarar att
en dam begärt skydd mot en brutal herre, som skyndat
efter henne, och Zifferman, som icke personligen känner
Hjertenstorm, blir nu lugnad. Den senare har dock mycket
svårt att blidka den genom hans oresonliga svartsjuka sårade
Leonora, och när detta ändtligen lyckas, får man plötsligt
höra Gyllensporre gifva serenad utanför hennes fönster, i
den tron, att det är här hans älskade bor — det var för
öfrigt denna serenad, så full af innerlig känsla, som på sin
tid lefde på allas läppar:
»När allt med vällust smakar
Den ljufva sömnens makt,
Den guden hit mig bragt
Som ensam med mig vakar,
Trogen jag går,
Följer hans spår,
Dit der jag min skönhet finner. —
Ack, hvilken sällhet! hvilken tröst,
Att höra hennes ömma röst
Den stund ett grymt och svartsjukt bröst —
Ej vår oro att störa hinner.»
Nu blir det naturligtvis nytt missförstånd, och de båda
förmodade rivalerne draga värjorna, men Zifferman, klädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
