Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i nattrock och nattmössa, ställer sig oväntadt emellan. Efter
en komisk trio följer upplösningen till allmän belåtenhet,
och slutet bildas af några tillagda kupletter med musik af
Carl Stenborg.
I ordningen följde nu på lyriska afdelningen Deviennes
operett Nunnorna eller Besökelseklostret, med text af Picard,
öfversatt af Björn. Musiken uppgifves icke vara af första
rang, men libretton erbjuder åtskilliga komiska scener, hvilket
senare äfven gäller om Monsignys enaktsoperett Clas och
Lotta, texten fritt öfversatt af Carl Stenborg efter Sedaine.
Af nyheterna för talscenen är det särskildt en som egde
lokalt intresse, nemligen Fruarne eller Förklädet, komedi i
3 akter af D. H.1 Författaren var den 19-årige Arvid David
Hummel, andre notarie vid rådhusrätten i Göteborg och
son af politiborgmästaren Hans Hummel. Han ville i denna
komedi förlöjliga den rådande fördomen, att en flicka ej
kunde visa sig i verlden utan under skyddet af en fru, ett
»förkläde», och derjemte visa hur ovärdigt många af dessa
»förkläden» fylla sitt åtagande, derigenom att de sjelfva
äro slafvar af de fel, för hvilka just flickorna aktas.
För att åskådliggöra dessa tankar införes på scenen
den 19-åriga fru Tälgslen, en ung mycket försigkommen
skönhet, som gift sig med den 60-årige brukspatronen,
endast och allenast för att erhålla ett rikt hem, och att
framför allt kunna ostörd hängifva sig åt en tidigare flirtation
med baron Flaxenhjelm, en kurtisör som icke föraktar
behaget af denna förbindelse, men på samma gång egnar sin
hyllning åt: den i fru Tälgstens skydd anförtrodda unga
Fredrika Ädelgren, hvilken senare dock är af helt annan
karaktär än väninnan, »förklädet», livars beteende hon
klandrar och ogillar; sjelf älskar hon den unge handlanden
Carl Fridström.
Den senare är systerson till den gamle bussen major
Pommernfelt, och gubben har funderat ut att det icke skulle
vara ur vägen, om han nu ändtligen skaffade sig ett
behagligt hem genom att gifta sig med Fredrikas faster, den
gamla rika men gudsnådeliga borgmästarenkan Ädélgren,
hvilken plan äfven tilltalar Carl Fridström, som derigenom
hoppas lättare kunna få gummans bifall till hans och
Fredrikas förening. Men, det finnes ett hinder i vägen, ty
borgmästarinnan kastar kärliga blickar på honom för egen
räkning, och således får majoren korgen.
1 Tryckt 1797 i Jönköping hos J. P. Marquardt, 54 sidor i 8:o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
