Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fatima, erfar man snart att den egentlige herskaren är den
listige och grymme Öfverstepresten, som håller folket bundet
i vantro, och som, för att bibehålla makten, hittat på att
Azemia visserligen bör förses med en kejserlig make, men
denne blott för ett enda år, efter hvars förlopp han måste
afgå, och föres då till en obebodd ö, att der förgås af
hunger eller blifva ett rof för de vilda djuren. Hennes senaste
make, den älskade Azor, hade på detta sätt nyss blifvit
förvisad, och just när de båda främlingarne landstiga, är
man i begrepp att genom lottdragning bestämma hvem som
skall blifva hans efterträdare.
Öfverstepresten, som naturligtvis är glad öfver att kunna
till den höga men farliga platsen utse en främling, låter
gripa Arlequin, under Gyllencomets tillfälliga frånvaro, och
vill tvinga honom att draga första lotten ur valurnan, men
denne, som icke har en aning om det öde, som efter ett
års förlopp väntar honom, förklarar att det visst icke
be-höfs något tvång; han har icke det ringaste emot att taga
anställning som kejsare i detta förträffliga land.
Och mycket riktigt; lotten har träffat honom, han har
vunnit högsta vinsten och’ är nu kejsare, till stor
förbluf-felse för Gyllencomet. Den senare söker till en början
öfvertyga sin betjent om de svårigheter, som skola möta
vid handhafvandet af ett så högt kall, men Arlequin är
fast besluten att stanna, och har redan hufvudet fullt af
reformplaner; han skall gifva alla sina undersåtar en
lif-ränta, hvarigenom fattigdomen alldeles försvinner, och för
att undvika afundsjuka ämnar han adla dem allesammans.
Slutligen utbrister han:
»Hvem hindrar Er att bli qvar här och dela min lycka?
Begär af mig hvad Ni behagar, och Ni skall bli nöjd. Vill Ni
ha ära utan profit, då skall jag ge Er en plats vid militären; vill
Ni ha profit utan ära, skall Ni få arrendera ett af mina bränne-
rier1––––Men vi skola tala mera derom rättnu. Hörpå, Ni
der borta, säg mig, äter Kejsaren middag här i landet?»
1 Denna del af samtalet uteslöts vid uppförandet, ett tilltag, hvarom
»Götheborgs Theater» yttrar: »At utur en tryckt Piece utelämna sådane
stropher, hvvilka i anseende til tid och omständigheter kunde finnas
stötande för wissa personer, är kanske en nödvändig försigtighet, men
hwarwid likwäl det således stympade stycket förlorar för Åskådaren,
om desse stropher innehålla en god Satir och förtjena Läsarens bifall».
Anledningen till denna stympning var den hänsyftning, som i de
uteslutna orden kunde anses ligga på de ett par månader förut timade
allvarliga oroligheter i Göteborg, som äro kända under namn af
»Björnbergska kriget», och som föranledts af allmänhetens hat till den mäktige
men hänsynslöse och hårde arrendatorn af det regala kronobränneriet
i staden, grosshandlare Siclas Björnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
