Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sjelfva verket uppfattade äfven allmänheten den
till-lämpning af pjesens titel på konungen, som låg så nära
till hands, och en med tilldragelserna samtida skrifver
härom i sina memoarer:
»Theaterföreståndaren, gamle Direktör Lindqvist, skulle visa
sitt underdåniga nit med att gifva ett pompöst spektakel denna
afton; hvarpå han hoppades också förtjena något penningar. En
liten vederbörligen censurerad prolog gafs förut; men af
oaktsamhet eller dumhet — eller till följe af någon icke devuerad
klippares råd — gafs en ny pjes, under namn: »Han blandar sig
i allt, öfverflyttning från Tyskan», till mängdens förskräckelse;
dock utan applaudissementer eller buller af något slag. Man lät
den passera som en dumhet af Direktören, och dermed var den
saken glömd: — visande detta dock, att det icke är så rasande
det auktoriteterne ha någon af Riksens Ständer i senare tider
motiverad rättighet att granska repertoiren.»1
Under den 8 månader långa sejouren gåfvos 19 nya
pjeser, deraf 9 dramer och resten lustspel, intet likväl af
någon betydenhet. Det som höll sig längst på repertoaren
var Bouillys skådespel Abbé de L’epée eller Den döfve och
dumbe, hvilket föregåtts af det bifall, som kommit det till
del i Stockholm, der det första gången gafs på
Arsenals-teatern den 30 Jan. 1801, spelad af sådane förmågor som
Åbergsson, Uttini, Herr och Fru Schylander, fruarne
Löf-berg och Deland samt mamsell Lagerqvist.
Det hela är en sentimental anrättning i tidens smak,
utan karaktärsteckning, och der skurken är skurk allt
igenom, liksom de goda och redbara änglar utan skugga.
Abbén är en mensklighetens välgörare. Han har i Paris
inrättat ett institut för döfstumma, och i detta lemnat
fristad åt en gosse, som man en dag träffat på gatorna.
Efter någon tid tror sig abbéen finna, att denne gosse, som
hvarken känner sitt namn eller sin födelseort, dock måste
tillhöra någon förnäm slägt. För att återfinna denna, tager
1 Johan af Wingård, Minnen händelser och förhållanden under en
lång lifstid. 4:30—31. Memoarförfattaren har dock begått åtskilliga
misstag, beroende på att nedskrifvandet egt rum långt efter det
händelsen timat. Sålunda har den senare förlagts till 1807. Det är
visserligen sannt, att konungen och drottningen äfven detta år besökte
Göteborg, men detta skedde först i medlet af December, och då hade
Carl Stenborg (icke Lindqvist) redan den 3 i samma månad upphört
att spela; att anekdoten gäller 1801, bestvTkes för öfrigt af Hummels
nyss anförda bref. Vidare var det icke Lindqvist, som innehade teatern,
utan Lundqvist, och slutligen var »Den nyfikne» ingalunda någon nyhet
på Göteborgsscenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
