Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de verka med ett ord enformigt. IfTland var derför raka
motsatsen till Kotzebue, och lät aldrig förleda sig till äflan
efter tomt bifall af mängden, men fann å andra sidan i
sin bornerade uppfattning af konsten blott en sida deraf
värd att beaktas, nemligen sanningen.
Båda äro för öfrigt likställde deri, att de hade ett
ytterst skadligt, inflytande på repertoaren, särskildt Kotzebue,
ty, under det att ett efterbildande af IfTland kräfde en skarp
blick på lifvet, var det deremot jemförelsevis lätt att
efterapa den förres ännu osundare manér, och deraf kom sig
den öfverväldigande ställning Kotzebue intog såsom mönster
för dramatiskt författareskap.
Följden blef att dessa dramer, med riddare och
tor-nérstrider, jämmer, förtviflan, knallefTekter och bombastisk
dialog, för allmänheten framstodo som storartade tragedier,
under det komedierna, med deras spetsborgerliga, gråtande
sentimentalitet, mer eller mindre falska qvickheter och
karikatyrmessiga komik, föreföllo lika oöfverträfTliga i sitt
slag. När fordringarne på de uppträdande icke ställdes
högre än en god naturel, rutin och en så pass säker
me-morering, att kraftreplikerna kunde utslungas med
erforderlig styrka, så förlorade allmänheten småningom sinnet
för det sanna och sköna, för den äkta karaktärskomedien,
och denna, som genom godt lynne, hurtighet och originella,
genomförda karaktärsskildringar skulle kraftigt motverkat
smaken för det sentimentala, den gick under.
Erkännas må dock, att Brooman höll repertoaren
uppe på ett mycket aktningsvärdt sätt, och, om man äfven
saknar verk af Molière, Regnard och Lesage, de franske
äldre komediskrifvarnes mönster, samt derjemte äfven af
Sheridan, Goldsmith, Goldoni, Schiller, Shakspeare och af
många andra, så gaf man dock Voltaires »Zaira» (2 gånger),
Bearmarchais »Barberaren i Sevilla» (likaledes 2 gånger),
Marmontels »Lucile» och andra betydande verk. Det som
icke minst är egnadt väcka uppmärksamhet är att man,
trots Kotzebue & Co., ännu hade sinne för Holbergs saftiga
komik: man spelade sålunda »Jeppe på berget» 5 gånger,
»Didrik Menschenschreck» lika många samt »Don Ranudo
de Colibrados», detta under en tid då man snart sagdt
höll på att glömma honom i hans eget hemland, det vill
säga vederbörande teaterstyrelse, ty när han gafs var det
städse för fullt hus. Det var med teaterstyrelsen på samma
sätt som vi förut sett under 1700-talet i Göteborg, der vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
