Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är likväl nu så betagen af Wilhelms röst, att han icke har
något emot att lemna honom dottern.
Gubben i bergsbygden eller Det enstaka huset är en af
dessa äldre operetter, hvaraf minnet qvarlefvat ända till
våra dagar. Detta är att uteslutande tillskrifva den intagande
musiken af Dalayrac, ty Marsolliers text är skäligen
underhaltig.
En gammal förmögen man, Evar, har dragit sig undan
verlden och bor i ett enstaka beläget hus i bergsbygden,
der folket lärt sig älska och vörda honom såsom en far.
Han bor ensam, omgifven endast af sina båda tjenare, den
lefnadsglada Clara och hennes enfaldige och rädde men
godhjertade älskare Zozo, styckets komiska figur. En dag
hafva röfvare fått kännedom om att gubben lyftat en stor
summa penningar, och man beslutar plundra honom; de
göra inbrott på natten och skola förmodligen lyckas men
hejdas af Zozo, som blir modig när det gäller husbondens
lif, och slutligen får han en kraftig hjelp af husaren Charles,
så att röfvarne slutligen öfvermannas.
Handlingen är, som man finner, mycket enkel, men
det gifves några rätt roliga scener, och derjemte hade
Louis Deland komponerat en stor pantomimballett, hvilket,
i förening med musiken, gjorde att operetten kunde gifvas
fyra gånger nästan efter hvarandra.
Marsollier hade skrifvit texten äfven till Adolf och
Clara eller De begge arrestanterna, men den är icke bättre
än den föregående; Dalayarac hade härtill komponerat
en musik, som blef mycket populär1.
Handlingen rör sig om ett ungt par, baron Adolf de Sablan
och dennes hustru Clara, hvilka i grund och botten innerligt
ålska hvarandra, men så småningom har en klyfta uppstått,
hvil-ken blir allt större genom små tvister om obetydligheter, och
till sist förefaller dem ett fortsättande af äktenskapet outhärdligt.
Mannen ber sin onkel ministern att sända hustrun i kloster, och
hon anropar honom om att skicka bort mannen. Ministern, som
finner en lexa nödvändig, låtsas ingå härpå, och vidtalar en af
sina vänner, Limburg, att för tillfallet upplåta sitt slott till
stats-fängelse, och genom ett lettre de cachet sänder ministern de båda
makarne hvar för sig till denna improviserade fästning.
När de båda arrestanterna träffas råka de genast på nytt i
tvist och vilja aflägsna sig hvar på sitt håll, men detta hindras
af den gamle trotjenaren på slottet, Gabriel, som påtagit sig en
1 Den år 1801 tryckta pjesen har endast titeln De bägge
arrestanterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>