Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man har skiftat dryga hugg med de tappre
Sarace-nerne, och under en af dessa fäktningar har riddaren
Rudolf von Eichenhorst, styckets hjelte och älskare, den ädlaste
bland de ädle, riddaren utan fruktan och tadel, försvunnit.
Man har sörjt honom såsom död, men under hela lägrets
jubel kommer han nu tillbaka, efter att häfva varit fången
hos sultanen-af Iconiujn, derifrån han befriats genom
inverkan af den påflige legaten Adhemar äf Puy.
Han mötes genast vid återkomsten af deti sorgliga
nyheten, att hans trolofvade brud Emma von Falkenstein
lemnat fäderneslottet och begifvit sig af, ingen kände hvart.
Styckets onde ande, riddar Kuno von Rabenstein, vill,
alltigenom dålig som han är, falsk, grym, sinlig och girig,
intala den tröstlöse älskaren, att hon tröttnat vänta och
låtit bortföra sig af, någon annan, men detta vinner ingen
tilltro.
Så intågar i lägret med fladdrande fanor och under
munter musik riddar Bohemund von Schwatzeneck,
medförande såsom byte, från ströftåget en underskön säracenska.
Hennes far, en gammal rik och förnäm emir, infinner sig
snart derefter, för att lösköpa sin dotter; man har icke
något emot lösesumman, men fordrar derjenité att emiren
skall öfvergå till kristendomen. Han yägrär naturligtvis,
och Bohemund tillkastar honom då sin handske, för att
kämpa om flickan. I den svage gubbens ställe antager
Rudolf utmaningen; man strider, båda såras, men
Bohemund så illa, att motståndaren förklaras hafva segrat, och
han kan nu återgifva dottern till hennes far.
Emma von Falckenstein har emellertid visserligen
lemnat hemmet, men blott för att begifva sig till
korsfarar-hären, kvald af oro öfver sin trolofvades öde. Förklädd
till pilgrim, liksom den medföljande trogne tjenaren Walter,
hör hon öfverallt i lägret berättelser om Rudolfs död, om
hvars verklighet man icke längre kan tvifla, och hon
beslutar nu att öfvergifva den verld, som för henne icke
längre har något lockande, samt ingår, under det
ofvan-stående tilldrager sig, såsom nunna i det närbelägna »De
gästfria Systrarnes» kloster. Här mottages hon af abedissan
Celestina, som en gång i den flärdifulla verlden bar namnet
Johanna von Nordeck, och, sviken af sin trolofvade,
Emmas far,, öfvergifvit densamma. Hon kan nu hämnas på
den trolöse, och gör inga omständigheter att viga dottern
till nunna, hvilket försiggår i en handvändning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
