Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af Stenborgs förra trupp, eller som den benämdes:
»Svenska Komiska Theatertruppen*, hade icke bibehållits
några fler^ förutom ledaren och hans hustru, än herr och
fru Hedin samt Nordbom. Af de öfriga hade Isak Levin
med hustru, Åberg samt mamsell Edberg och fru de
Lemos född Rydberg varit i Göteborg redan under Lindqvists
sejour år 1800; Kjellström uppträdde 1802 hos Lundqvisl
och Fredrichsson samma år med Lewenhagens trupp.
Deremot omtalas nu för första gången i stadens
teaterhistoria mamsellerna Marg. Elis. Ryberg och Sophia
Ask-ling samt aktörerna Aron de Lemos, Edv. Ferd. Ritterich
och Olof Norring.
Mamsell Ryberg uppgifves varit dotter till en
källarmästare och sålunda icke syster till fru de Lemos, hvars
far var hoftrumpetare; man skulle dock kunnat förmoda
något sådant, då man finner henne boende tillsammans med
denna. Hon blef tvenne år senare gift med sin nuvarande
kamrat i sällskapet, aktören Nordbom. Om Sophia Asklings
föregående lif är ingenting kändt.
Aron de Lemos var en portugisisk jude, bosatt såsom
värdshusvärd i Malmö, men derjemte, som man finner,
musiker och skådespelare samt gift med den begåfvade
aktrisen Maria Rebecka Rydberg, från hvilken han blef
skild, derefter hon kallade sig fru Rydberg, tills hon 1811
blef omgift med ballettmästaren Louis Deland.
Om Ritterich är föga kändt. Olof Norring var född
1781 och således vid ifrågavarande tid 26 år; vi
återfinna honom längre fram hos de olika teatertrupper, som
tid efter annan gästade staden.
Sällskapets förnämsta kraft var naturligtvis direktören
sjelf, Carl Stenborg, som likväl synes uppträdt mera sällan,
åtminstone om man får sluta deraf, att hans namn finnes
särskildt angifvet såsom en lockelse vid uppförandet af
vissa pjeser; sålunda spelade han ett par gånger titelrollen
i »Eremiten», vidare Germinel i »Nina», titelrollen i »Alexis
eller Desertören» samt tvenne gånger Blondel i »Konung
Richard Lejonhjerta».
Dernäst kom tvifvelsutan Gustaf Hedin, en verkligen
framstående konstnär, som företrädesvis excellerade i äldre
fruntimmersroller, äfvensom fru de Lemos, hvilken ansågs
vara en ganska framstående soubrette.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
