Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storhet framställa känslor eller tilldragelser — allt var
egnadt hänföra dem, som i dessa platthetens och
prosais-mens tider bevarat sinnet för det äkta. Men äfven han
hade till en början svårt nog att vinna erkännande som
dramatisk författare, men när detta erkännande kom, blef
han också den uppburne nationalskalden.
Det har i nästan alla tider varit den danska scenens
heder och stolthet, att, såsom mål för sin verksamhet,
uppsätta sträfvandet att i främsta rummet verka såsom en
fullt nationel skådeplats. I Sverige har egentligen detta aldrig
varit händelsen, och naturligtvis allra minst i landsorten,
utan har man i lyckligaste fall nöjt sig med en och annan
af de nämnda inhemska författarne, samt i öfrigt det bästa
af hvad som samtidigt eller kort förut gifvits i
hufvud-staden af främmande dramaturger.
Allt igenom hade sålunda dessa senare beherskat scenen.
Om man kan med fullt skäl säga, att den riktning inom
smaken, som representerades af tyskarne Kotzebue, Jünger
och IfHand var den allrådande, så berodde detta på tidens
lynne och alls icke på någon förkärlek i allmänhet för
tyska författare. Allt sedan århundraden tillbaka hade
man ju varit van att tvärtemot hylla Frankrike såsom
kulturens och den sanna smakens bärare, och detta lands
inflytande på den svenska konsten visar sig tillräckligt vid
ett genomgående af spellistorna. Man spelade visserligen
endast sällan de stora franska författarne, men så mycket
hellre de andra, hvilka skrefvo i tidens smak, och de
franska situajionsstyckena voro till antalet vida
öfver-vägande alla öfriga. De gåfvo i effektfulla roller
skåde-spelarne mer än de kräfde af dem, och en författare yttrar
mycket riktigt att, för att försäkra sig om stormande bifall,
hade skådespelaren gjort alldeles tillräckligt om
konversationen gick lätt och behagligt, och om han någorlunda
kunde genomföra den obetydliga individualiseringen, ty
det hela gick mera ut på att med pikanta enskildheter
slå åskådarne, än att verka medelst genomarbetad
karakteristik.
Ifrågavarande speltermin framtedde en repertoar, som
i intet afseende utgjorde något undantag härifrån. Utom
svenskarne Kexél, Hallman, Envallsson och Gustaf den
III samt tyskarne Kotzebue, Jünger och Brandes, var det
uteslutande franska författare, som lemnade bidrag till
densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
