Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är redan förut antydt, att spektaklerna icke
försummades af allmänheten denna tid, utan tvärtom utgjorde
ett nöje som det hörde till god ton att bevista. Huruvida
åter representationerna voro egnade att tillfredsställa en
mera odlad smak, derom finnes icke mer än ett enda
uttalande, nemligen af landshöfdingen, grefve Axel von Rosen
i bref till Lars von Engeström den 16 Dec. 1812. Han
skrifver:
»I går afton gafs på Spektaklet en välment men dumt
skrifven efterpjes, hvars innehåll gick ut på konungens
och prinsens eloge; slutet var en dekoration med de höga
personernas chiffer en transparent, och folksången sjöngs
af en dålig kör, hvarefter ridån föll. Publiken mottog
denna anstalt med ett sådant välbehag, att ett mangranf
bra vo och hurrarop hördes efter sista fanfaren, som slutar
folksången. Jag tager mig friheten berätta detta, emedan
vårt svenska publikum ej plägar exalteras vid sådana
tillfällen».
Nyheterna under terminen utgjordes af några
obetydliga lustspel. Bland dessa märkes dock i främsta rummet
Andebesvärjningen, komedi i 3 akter af göteborgaren Per
Adolf Granberg, skildraren af sin fädernestads historia.
Detta hans första dramatiska arbete, gick öfver scenen på
Arsenalsteatern den 1 Sept. 1810 med mycken framgång.
Det hela är ett mycket roligt skämt med vurmen för
ande-skåderi, som särskildt under hertig Carls och Reuterholms
tid var så mycket på modet. Här användes den tidens
svaghet för att ställa på prof de många friarne till den rike
baron Stormkronas intagande dotter Clara, nemligen
possessionaten, den ständigt sofvande Lägervall, det penningdryga
kommerserådet Digerbörs, den skräflande Jägmästaren von
Pliten och kammarjunkare Blommenstam, samt slutligen
löjtnant Hederhjerta, som älskar Clara men hålles tillbaka af
grannlagenhet, då han icke anser sig kunna täfla med de andra,
hvarken i samhällsställning eller förmögenhet, något som
likväl icke hindrar att hans kärlek är besvarad, och att
han till sist blir den vinnande.
Det lustiga upptåget är anordnadt af baronen och
Clara, i samförstånd med husets gamle vän, öfverste
Blix-feldt, och härvid tager man till hjelp elektriska stötar,
fallluckor, åska och blixt, hemska vålnader, mörka gångar
och rum samt talrör, hvarur röster än här, än der låta
höra sig. Naturligtvis somnar Lägervall ifrån alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
