Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågor: Äger en Musikidkare, som engagerat sig vid en
teater-orkestfer, rättighet att med vilkorligt uteblifvande vid ett offentligt
spektakel dupera en hel Allmänhet?
Bör denna med sidovördnad bemötas derför, att Direktionen
med Orkestern kan tilläfventyrs hafva oafgjorda affärer? Förtjenar
ej en sådan Virtuos, som sålunda spelar gäck med en publik, af
hvars frikostighet han föröfrigt i det mesta lefver, att behandlas
som en birfilare? Bör Direktionen, om den tillåter en ohyfsad
fiolinstrykare ostraffadt behandla Allmänheten som en kontradans,
vänta sig allmänhetens ynnest och öfverseende? Och hvad slags
. uppmuntran kunna sådana Herrar Virtuoser hädanefter vänta sig
af en allmänhet, som de truga till köld för den konst, som borde
göra dem till dess gunstlingar, och till förakt för dem sjelfva?
Man har sagt mig att en Kongl. Förordning skall innehålla
det mest bestämda svar på denna fråga, och att de lagar, som en
stor konung gaf äfven åt Teatern, äro så stränga i detta fall, att
en ledamot af trupp eller orkester, äfven såsom bysatt man,
måste af kreditorer utsläppas de timmar, då hans närvaro vid
teaterrepresentationerna är nödvändig. Frivilligt uteblifvande,
grundadt som det sista här i fråga på ett slags myteri, kan
således aldrig lämnas onäpst, och månne Allmänheten bör låta sig
i det fallet tillfredsställas med en offentlig afbön och det vanliga
småbarnslöftet, att aldrig göra så mera?
Samma lag som bestämmer mina skyldigheter, grundar äfven
mina rättigheter. Tredje man, helst då den är så mångfaldig
som i senaste tillfallet, bör aldrig lida för tvennes tvistigheters
skull, och allraminst för sina penningar uppbära gäckeri och
vanvördnad i stället för nöje.
Man nämde myteri, och det är ganska troligt ätt det så är,
äfvensom att de, som tillställt detsamma, förmått den del af
Orkestern, som förliden måndag biträdde sista gång äfven
ute-blifva. Visserligen voro dessa för få, när en sångpjes skulle gifvas:
det hade likväl förtjent allt billigt afseende, ja äfven ett slags
högaktning, om de då, som förra gången, budit till att mellan
Akterna hålla publiken vid godt lynne. Jag för min del får säga,
att jag ej minnes något tillfälle, då orkesterns ledamöter med
deras närvaro mera förnöjt åskådarne än då, helst de annars,
under all den tid jag bevistat spektäklerna härstädes, merendels
låtit vänta på sig så länge, att man nästan frestats glömma att
det gafs någon Orkester.
Man bör slutligen här yttra den aktning, som allmänhetens
i tillfallet ådagalagda foglighet förtjenar. Denna har visserligen
mången gång varit utstäld för bårda prof, men knappast förgått
sig och aldrig lagt sten på börda.
Abonnent och flitig åskådare.»
Den arme Richler, liksom orkestern i öfrigt, hade
sannerligen råkat illa ut, och en ännu ilsknare insändare
än den förre tager honom ytterligare i upptuktelse:1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
