- Project Runeberg -  Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar / Band 2. 1794-1816 /
423

(1896-1900) [MARC] Author: Wilhelm Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bölja frukosten, då det hastigt mulnar. Åskan höres mullra,
innan kort är det full storm, och detta, jemte braket af
åsk-knallarne samt det börjande regnet, tvingar alla att fly inom hus.

Midt under’ det värsta ovädret ser åskådaren vid skenet af
blixtarne »den lille matrosen». Adolf simmande i böljorna; om en
stund landar han, blir varse löfsalen med det dukade bordet och
kastar sig öfver anrättningarne med en uthungrads hela ifver.
Under denna angenäma sysselsättning öfverraskas han, sedan ovädret
gått öfver, af den från byggnaden kommande Annette som
utbrister:

»Hvad gör Ni der, min gunsti herre?»

Adolf (med full mun)

»Jag äter frukost.»

Annette

»Hvem har bjudit Er?»

Adolf (ätande)

»En rasande aptit.»

Annette

»Ett lustigt skäl.»

Adolf

»Jag känner inte något bättre.»

Annette

»Hvarifrån kommer Ni?»

»Ur hafvet.»

Adolf (ätande)

Annette

»Hvart tar Ni vägen?»

Adolf (alltjemt ätande)

»Jag tar ingen väg, jag blir qvar.»

Han bérättar derefter att han är son till kapten Sabord,
som kommenderat kaparbriggen Svalan, hvilken emellertid gjort
skeppsbrott, och hUr samtalet mellan de unga tu utvecklar sig,
börja de finna ställningen särdeles treflig, och när Annette på
en stund aflägsnar sig, kan Adolf icke underlåta att känna det
lian finner henne mj-eket intagande, och tycker att skeppsbrottet
just kom i rätt stund och framför allt på rätt ställe af kusten.
Sorglös sjunger han:

Svårare seglats man aldrig finner
Än den som sker på lyckans haf;

Mången stor poltron der hamnen hinner,
Mången bra karl går der i qvaf.

Fåfängt mot det hafveri der händer
All din manöver gör försök;

Nej, sått dig ner tills vind’ sig vänder,
Stoppa din pipa, tänd och rök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwgbgteat/2/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free