- Project Runeberg -  Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar / Band 2. 1794-1816 /
443

(1896-1900) [MARC] Author: Wilhelm Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mular des angaende, saaledes vilde der ikke blive noget af denne
gang.»

Nu förklara norrmännen, att härtill behöfs icke något
formulär, och så ber man på rak arm för Carl XIII, för Carl Johan
och slutligen för arfprinsen, alla tre bönerna åtföljda af trefaldiga
hurrarop — onekligen temligen komiskt. Alla utom presten
följas derefter åt till den närbelägna svenska herrgården, hvarest
god segaren (Hr Widerberg) håller tal som slutas med kör:

Här uti fredens lycksaliga famn
Carl! dina söner prisa ditt namn,

Sjungen i Chor:

Mäktig och stor
Nådig och mild

Är du o konung! Gudarnes bild!

När man på detta sätt kommit så att säga hufvudstupa in
i Olympen, kan det icke förvåna att Svea ansåg tiden vara inne
att uppträda, denna gång i skepnad af den hänförande vackra
Henrietle Widerberg, åtföljd af Nora (fru Laurent), livilken senare
uppmanar:

»Sjung Svea! Sjung ett klarnadt hopp!

Dig villigt Nora räcker handen,

Från Tules isgrå silfvertopp
Att åter knyta vänskapsbanden!

Och fast som fjällarnes granit
Vår vänskap utan svek skall vara
Ty samdrägt, enighet och flit
Till systrar skall oss sammanpara.»

livartill Svea svarar:

Min själ för dig var ständigt varm,

Mitt hjerta ofta för dig blödde.

Kom, Nora! till din Sveas barm,

Den aldrig hat och tvedrägt födde.

Så länge än ett trofast ord

Från jorden icke bannlyst blifvit

Skall hjelten, som har frälst vår nord,

Det handslag trygga som vi gifvit.»

Detta bekräftas af Scandinavia (fru Edvall), och prologen
slutar med en norsk pålska samt kör.

Det heter i en redogörelse härför i Göteborgs-Posten
den 17/2 1815 att »Föreställningen var brillant och aktionen
exeqverades väl. Huset var talrikt besökt, och alla gingo
hem glade öfver hvad de sett och hört hade».

Det är förut antydt att det ekonomiska utbytet af
denna långa speltermin var mindre tillfredsställande, och
anledningen till direktionens omtalade rättegång med ett
par af orkesterns medlemmar var i grunden ingen annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwgbgteat/2/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free