- Project Runeberg -  Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar / Band 3. 1816-1833 /
59

(1896-1900) [MARC] Author: Wilhelm Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7) Wadet eller Den ena öfuer den andra, lust. 1 a. af
Kotzebuc med nya scener.

Murrkopf............ spelas af Hr Trostmann

Pfifferling ........ » » » K. Leidel

Sperling ........... » » » G. Pöschel.

Som man finner, utgjordes repertoaren af farser,
lustspel och dramer af nästan idel tyska författare: Julius Voss,
Theodor Körner, fru von Weisenthurn, von Zedlitz, Carl
Blum, Holbein, Grillparzer, Ziegler, Holtei och andra, men
främst af allt af Kotzebue naturligtvis, af livilken gafs ej
mindre än nära ett tjugotal, som voro alldeles nya för
scenen i Göteborg.

Det lönar icke mödan att ingå på ett närmare
omnämnande af dessa eller andra nyheter. Biand dessa var
emellertid den med mycket bifall mottagna dramen Der
Tagesbefehl Friedrich des Grossen af den berömde
gitarrvirtuosen, doktor Carl Töpfer, som kort derefter kom till
Göteborg, der han den 1(5 Sept. gaf konsert i Bloms sal,
efter att förut hafva uppträdt inför drottningen i Barnlösa.1

Äfven torde kunna nämnas Bäuerles burleska lustspel
Die vermeinte m:me Catalani eller Einzug der falschen Prima
Donna in Kråhwinkel, hvari Leidel gaf primadonnans roll
på ett sätt, »som leinnade ett nytt bevis på hans afgjorda
talang för det äkta komiska».2

1 Gölheborgs Posten 7,9 1827.

2 Aftonbladet 5 5 1827. Apropos »Den falska Catalani» berättas i
Götheborgs Dagblad 14 i 1832 följande anekdot: »1 Weimar var det m:me
Catalanis blida eller oblida öde att vid tafFeln placeras vid sidan af
Goethe. Sålunda hade den höge värden anordnat det, för att visa henne
sin aktning, men olyckan ville att hon var mycket litet bevandrad i
litteraturen; den synnerliga uppmärksamhet, som visades hcnnes.granne,
väckte dock hennes nyfikenhet och hon sporde nu en annan hvem
hennes kavaljer var —

»Den namnkunnige Götlie, madame», blef svaret.

»Hvad instrument spelar han?», frågade hon derpå.

»Madame, han är Werthers berömde författare».

»Åh ja», erinrade hon sig, »nu påminner jag mig det».

Hon vände sig derpå med en kompliment till Goethe och utbröt:
»Ah, monsieur, livad jag beundrar Er Werther!» En djup bugning var
svaret på det utmärkta Ioftalet — »Jag», fortsatte hon, »har aldrig sett
något siå löjligt, livilken fullkomlig fars!»

»Madame! Werthers lidande?»

»Ja, min herre, det löjligaste i verlden», tilläde hon nu leende, då
hon tänkte på — en parodi af »Werthers lidande», som gifvits på en
af småteatrarne i Paris.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwgbgteat/3/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free