Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handlingen är, som vanligt i dylika alster, mycket
enkel: en del samhällsmedlemmar ur skilda kretsar
sammanträffa händelsevis hos grosshandlaren, och komma
der-vid att utbyta tankar om den nya teaterns tillkomst.
Värden uttalar därunder en önskan att teaterns ledare
hädanefter måtte egna sig åt »Dramen och den ädlare comedien,
operetten icke att förglömma», men i afseende på den
senare kan man icke hoppas, att orkestern skall blifva så
fullständig som önskvärdt vore; »vi hafva utan tvifvel många
svenska musici, men deras tid är helgad åt vigtiga
göro-mål, och att utifrån införskrifva virtuoser, som under
loppet af 3 år skett, fordrar tid och omkostnad». Detta
inser man äfven, och när grosshandlarens fru tveksamt
frågar hur det är stäldt med dekorationerna, tröstas hon af
det lugnande svaret:
»De äro förfärdigade af män, värdiga den stad hvars
innevånare de äro, och vuxna den konst, som de med
allmänt bifall idkat — deras skapande snillen äro af oss alla
kände, och deras namn böra hos oss i tacksamt minne
förvaras».
Alla äro sålunda till freds och brinna af ifver att
närvara vid aftonens första representation, alla utom
värdinnans far, den gamle brukspatronen, som anser sig hafva
annat att tänka på än »de usla comedierna», och som vill
taga sig till vara för saker, »som endast egna oförståndet,
och som, löjliga i sin natur och skadliga i sin verkning,
endast sökas af verldens dårar och lättsinnets barn».
Slutligen lyckas man halft om hälft besegra
motviljan för teatern hos denne representant för de
teaterfiendt-liga elementen inom samhället, på livilkas afvoghet vi i
det föregående sett så många bevis. Nu försvinner
fondväggen och man ser bakom densamma Göteborgs stads
vapen omgifvet af ljusa skyar, samt uppburet af
Mercu-rius och Neptunus. Öfver vapnet ses sväfvande i skyn
orden:
Nöje utan Anger genom känsla och snille.
De tre gracerna anförtro Apol lo, framstäld såsom barn,
åt Neptunus, livilken åter lemnar honom till Mercurius,
som, höjande honom mot vapnet, visar på inskriften,
hvilken senare derefter förklaras af grosshandlaren, i det
han påvisar att »ett Nöje aldrig kan efterlemna Ånger, då
det njutes med sann känsla och är oss beredt af Snillet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
