Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välkända saker, och repertoaren till den 22 September, eller
under hela sex veckor, utgjordes af »Den förstälda
enfaldigheten», »Kalifen i Bagdad», »Brandskattningen», »De
begge arrestanterna», »Falkarne», »Gustaf Adolf och Ebba
Brahe», »Den föregifna skatten», »Eremiten», »Den förmente
prinsen», »En egendom till salu», »Bildhuggaren», »En
ijer-dedels timmes tystnad», »De tankspridde», »Claudine»,
»Målaren och modellerna», »Crispinerna», »Abbé de l’Epée»
och »Kapten Puff» — till största delen gammal förlegad
skåpmat, som aldrig förtjenat nu tagas fram.
Detta kunde ej annat än uppväcka ett ganska starkt
missnöje med teaterns ledning, och den nyss citerade
bref-skrifvaren utbrister äfven:
»Det har gått som jag sagt förut: Gpteborg har väl fått ett
rymligt och präktigt teaterhus, men derför ingen teater i ordets
sanna betydelse, och får det aldrig, så länge det saknar en
teaterstyrelse af Stadens upplyste, för saken nitälskande män. Dä
frågan ej är att uppoffra för smakens billigaste kraf en och annan
liten fördel, utan att af förtaget skörda Invad man kan, hwilket
äfwen med inrättningen tyckes hafwa warit egentliga afsigten
hittills, inser jag för min del icke Invad konsten wunnit dermed
att den blifwit bättre logerad.
Man gaf »Gustaf Adolf och Ebba Brahe» — en briljant
pjes, och till hvars uppförande de redan färdiga dekorationerna
woro alldeles passande. Det skall ej förwåna dig, om jag säger
dig, huru hjertligt man applauderade en känd tvetydig utlåtelse,
som aldrig borde upprepas i denna högtidliga pjes; men väl, när
jag säger dig, att man i samma rikt möblerade, kostbart
dekorerade sal, der dessa höga personer uppträdde, ett par aftnar
der-efter placerade Sockenskräddaren i »Den förmente prinsen», och
äfven helt nyligen användt samma till Bildhuggarewerkstad i
»Bildhuggaren» eller »Den sällsynta hustrun». Du vet att den
förstnämnde föreställes så fattig, som den skräddare alltid är och
• blir, som bortkastar nålen och gör politiska snitt, och att den
senare, äfwen i bättre wilkor än den i pjesen, alltid bor tarfligt,
och minst har werkstad i ett (furstligt rum. Men sådant, som
jag beskrifvit, war werkliga förhållandet, och wår Publik? — Nu,
som alltid, foglig och wälbelåten.
Kallar du detta att ge Spektakel inför en Allmänhet, bland
hvilken smak och upplysning ej äro så sällsporda som man tror,
så wet jag ej hwad spektakler egentligen wilja säga, ej heller
hwarföre man så dyrt wid dem betalar sin plats.
»De ha wäl inga andra dekorationer?» Förmodligen, min
bror, men hwarföre ej lämpa pjeserna derefter. då hundradetals
tjenliga finnas? — Dock. detta blir wisst snart afhulpét. Man
har redan börjat påklistra och upplappa de gamla, förut så
troget och ofta begagnade husen, kojorna och tapeterna, att de åter
torde bli brukbara, och lär då effekten ej uteblifva, om man, som
hittills afton efter afton, förminskar upplysningen (jag menar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
