Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rådde, att abbéens andragande var honom rätt väl bekant, och han
afbörde honom hvarken med deltagande eller med uppmärksamhet.
Han felade i att så hastigt, i en så granniaga sak antaga sig abbéens
intresse, och ännu mer att med en alltför högtidlig röst deklamera
honom försäkran om seger; ty det låter ej tänka sig, att en än så
skicklig jurist så hastigt fattar decision i en sak, och att han
komprometterar sig med ett brådskvndadt yttrande. Franval kunde
likväl, som recensenten väntat af honom som erkändt god aktör,
hulpit detta medelst en paus af eftertänka på abbéens anförande.
Konversationen, då sällskapet satt sig, var väl den tråkigaste
som passerat i någon salong, och de utrop som afbryta abbéens
berättelse, som bevis på åhörarnes deltagande, framkomma så
matt känslolöst, att man aldrig kunnat anse dem härflytande af
diskursen, ty de hördes alltid efter en märklig paus af abbéen,
som lemnade ett högst obehagligt vakuum. Franval var under
hela denna Scen, jemte modern och Clemence, utan all expression,
och intet tecken fanns att något passerade i deras hufvuden eller
hjertan. Hans entrevue med Darlemont utfördes väl, men
saknade liflighet, som vid en så beskaffad visit ej kan tänkas
ute-blifva.
Darlemont, en kall, resonnerad bof, inkom lugn, trogen sin
hårda karaktär och som en följd af sin presumerade säkerhet.
Hans rol utfördes rätt väl ända tills han, enligt pjesens absurda
gång, finner sig plumpt insulterad, på iiog svag anledning, att
direkt attackera. Här förlorade han sig. I stället för att visa
den vrede en dylik behandling bör uppväcka hos en hvar, vore
han äfven brottslig, försvarar han sig med för liten effekt, men
tvingar sig till en mängd ej lyckligt träffade miner, som visst
skolat föreställa hans förlägenhet, den han af allt hade mest skäl
att dölja, och som man hos en raffinerad, gammal bof, van vid
förställning genom umgänge med verlden, endast måste anse
otrolig, omöjlig. Och hvarför ej efter första surprisen söka
återtaga kontenansen utan sitta qvar, då säkraste medlet att
åter-hemta sig var att skjuta på stolen och stiga upp, gå hastigt af
och an m. m. som också alltid blir det naturligaste vid en dylik
scen.
Hans förskräckelse öfver Theodors apparition gick åter allt
för snart förbi, och var för häftig att vara naturlig, var som hade
Darlemonts intresse i att utröna om det var Jules eller ej, hade
sannolikt ej nöjt sig med ett anskri på 5 å 6 alnars afstånd, men
sökt att få se honom närmare.
Clemence var utan lif, utan deltagande, utan betydenhet,
utan rörelse, utan mimik. Älskarinnan kunde svårligen
utstude-ras af hennes aktion.
Modren var ej nog ceremoniös, för liflig för sina grå hår,
och jemte sin dotter oändligt gauche vid konversationen, och
hennes och dotterns bjudning till abbéen att logera i huset, liknade
mera en utanlexa än ett bevis af välvilja.
Theodor (Jules d’Harencour) var i sin aktion mekanisk.
Scenen t. ex. då han återser Darlemont var utan effekt, ty att
han med fasa gömmer sig bakom abbéen är ej nog, ty ett
sådant intryck borde väl hela scenen igenom förblifvit synligt både
på hans ansigte och hela hans väsende. Men ingendera. Inom
få sekunder stod han så lugn som Darlemont. Med rättvisa er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
