Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brist på någon fullt lämplig framställarinna af
hufvud-rollen.
Mot spelterminens slut gafs för första gången
Skölde-brands riddarskådespel Herman von Unna, med musik af
abbé Vogler; ett skådespel som erbjuder mycket för ögat,
men är detta också allt. Man serveras, i ett uppstyltadt
och förkonstladt språk, en anrättning af den mest vexlande
art: ett kejserligt par med lysande hof, otillåten kärleks
sjelfuppoftrande strid, den förföljda oskuldens räddande
från en nära undergång, en äreförgäten och trolös riddare,
en hemlig domstol med alla dess mystiska ceremonier, en
prinsessa som i sin ondska har föga qvar af menskliga
drag, uppror och öfverrumplingar samt en endas kamp
mot hela massor af fiencjer, och slutligen marscher, körer
och folkdanser Allt är i Kotzebues anda; de spelande
hafva föga andra uppgifter än att oklanderligt bära de
praktfulla dräglerna och att i öfrigt med någorlunda kraft
framslunga replikerna.
Andra uppförandet af »Herman von Unna», den 6
Juni 1817, blef det sista under teaterns ledning af
Lindqvist för denna gång. »Brist på en, med dertill
erforderliga kunskaper utrustad styrelse, för högt tilltagna löner och
illa beräknade förslager, gjorde att denna inrättning ej längre
bar sig», uppgifves det, och truppen upplöstes sålunda.1
Repertoaren under detta första spelår på den nya
teatern hade visserligen varit mager på nya saker, men
truppen var samspelt, och hade att uppvisa många goda
och ett par framstående krafter. Det kom äfven tider då
man med saknad erinrade sig hvad man nu förlorat, och
det dröjde icke längre än till den 4/12 1828, då man i
Aftonbladet kunde läsa följande:
»tiötheborg liar haft en god Teatertrupp, hvars like man
svårligen utom hufvudstaden igenfinner, och att jag härmed
förstår den, som invigde vår stora Teater, behöfver ej nämnas. Så
länge denna trupp ännu här fanns förenad, var man endast van
att se utvalda, goda pjeser uppföras, och jag vädjar i detta fall
till alla dem, som sett den gifva: Cendrillon, Slottet Montencro,
Fiskaren, Folke Birgersson till Ringstad, Eremiten, AzeTnia eller
Vildarne, Målaren och modellerna, En egendom till salu, En
fjern-dels limmas tgstnad. Herr de Chalnmeaux, Herman von Unna,
Tekeli, Jean de Calais, llflands Spelaren m. tl. som jag ej för
momentet påminner mig. >
1 Aftonbladet den 4 12 1823.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
