- Project Runeberg -  Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar / Band 3. 1816-1833 /
195

(1896-1900) [MARC] Author: Wilhelm Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag rår ej för att jag ej kunnat finna någon, som
mägtat föreställa dessa själens höga rörelser, med den
hänförande kraft, värma och hjertlighet, som fordras
för att igenkänna dem.»

»Att truppen verkligen kunnat åstadkomma
något dugligt, t. o. m. intagande, visar Actricen som
förestälde Ophelia1 2 i Hamlet; med mycket behag och
ofta med sinnrikhet, återgaf hon den i sanning, svårt
träffade tonen af genialisk förvirring, som
karakteriserar denna roll, och detta verkstälde hon med en,
henne naturlig eldighet, tvånglöshet och naivité. Men
så får man icke se andra sujetter agera. De fleste
tyckas sakna all kallelse för Theatern, och köld och
inconseqvens, äro på det hela taget, deras
hufvudför-tjenster och hufvudfel. Detta, ehuru stränga omdöme,
är det enda, man med rättvisa han falla öfver dem i
allmänhet. Åtminstone visade sig deras saknad af
allt begrepp, om teatralisk takt, ganska synbarligen
vid invigningen af Nya theaterhuset, då man i stället
för hvad man väntade sig: en prolog eller åtminstone
någon liten epilog, får se ett högst tråkigt och
sönm-gifvande Engelskt skådespel, så disant, utan intresse
och utan idée, och dermed lät den fromsinta
allmänheten afspisa sig, utan att tillkännagifva annat prof
på sitt misshag, än att uteblifva med applauderande.
För min del får jag bekänna, att ehuru blotta
nyfikenheten och alldeles icke föreställningen om
någonting präktigt, lockat mig till Spektaklet denna afton,
jag likväl till den grad blef öfverväldigad af ledsnad,
att endast den strängaste föresats kunde förmå mig
att afbida slutet. Hufvudperson, hvilken som Primo
Amoroso1 debuterade här, kan knappast nog tadlas.
Om man icke gör afseende på den besynnerliga
förlägenhet, han visar, och som ej bör kunna förråda
annat, än att han, såsom en främling, bestiger
skådebanan, för hvilken han ingalunda synes skapad, kunde
man ändå uttröttas att klandra allt det felaktiga i hans
öfriga comportement.»

»Med en beundransvärd köld, hvilken visst måtte
vara hjeltemod, är han vittne till de djupa, och slut-

1 Fru Cederberg.

2 Fredrik Julius Widerberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwgbgteat/3/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free