Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ron Schwartzenthal. Amalia går dock rakt på saken och
förklarar den senare att hon aldrig kan tillhöra honom,
samt ber att han måtte gifva henne fri. Den ruinerade
baronen, som endast haft till mål hennes rikedom, låtsar
sig högsinnad nog att afstå, men beslutar i stället att
anklaga grefven, hvars förrädiska brefvexling han känner, för
högförräderi mot fästningens tillfällige innehafvare, i hopp
att grefvens derefter seqvesterade egendom skall blifva hans
belöning.
Kommendanten, general von Eichenkranz, låter
naturligtvis arrestera grefven, men denne lyckas obemärkt lägga
ifrån sig plånboken med dess farliga innehåll; denna tages
om hand af von Mildau, och dermed alla bevisen på
grefvens brottslighet. Nu gäller det likväl att underrätta den
senare härom, och Mildau, som likaledes häktats, har ingen
annan utväg än att erbjuda sig uppträda såsom en ny
an-gifvare mot grefven, med vilkor att han blefve fri. Han
får nu tillfälle att förstöra den olycksbringande plånboken,
och när han derefter sammanföres med grefven vid förhö-1
ret, låter han denne förslå att ingenting mer är att befara.
Emellertid har hans skenbara förräderi och
otacksamhet mot grefven, när han erbjöd sig uppträda såsom
dennes anklagare, ådragit honom väns och liendes förakt
och äfven beröfvat honom Amalias ömhet, men allt
kommer slutligen i dagen och såväl han som grefven befrias
genom den ingångna freden, som stadgar allmän amnesti.
Ehuru, som sagdt, Kotzebue fortfarande behåller fältet,
finner man dock af spellistan att den tyska dramatiken är
på väg att utträngas af den franska. Kotzebue, Bäuerle
och Jünger äro de enda tyske författare som spelas, medan
deremot de franske representeras af Picard, Etienne,
Mercier, Vial, Desforges, Forgeot, Monvel, St. Just, Dieulafoy,
Pigault Lebrun, Caignez, de Ferrière, Marsollier m. m.
Det är också nu som Scribe gör sitt inträde på Göteborgs
scen med den i förening med Germain Delavigne författade
tvåaktskomedien Den anga sömngångerskan eller Löndörren.
Härigenom inträdde äfven på scenen den art af lustspel,
som redan blifvit bofast på den franska, och som för
framtiden skulle förse repertoaren i sådan riklighet att den fick
öfvervigten, och så småningen åstadkom en betydlig ändring
i sjelfva spelsättet. När man till god del saknade sujetter
för den äkta karaktärskomedien, var det en lycka att just
denna art lustspel vann ingång, ty, om man också måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
