Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obetydligheter, bestodo af scenen, eller den egentliga teatern,
som genom platsen för spel, dans och ntimik, skildes från
»cavea», eller den för åskådarne inrättade, trappvis
uppstigande halfcirkeln. De främsta raderna, näst intill teatern,
buro namnet »Orchestra», och voro bestämda för
rådsherrar och främmande sändebud. I senare tider, då denna
benämning uteslutande blifvit förbehållen de musicerande,
hafva troligen bänkarne dernäst intill upplåtits åt
hono-ratiores, eller åskådare af mera anseende, åt lärde och
konstnärer.
I denna egenskap hafva dessa bänkar länge fortfarit,
och förblifva så ännu på flere af Europas större teatrar.
Sannolikt hafva fransmännen, som ifrigast arbetat på de
forna skådespelens återupptagande, gifvit dessa platser den
allmänna benämningen »parterre», samt sedermera indelat
den i »le parterre noble», och den allmänna, eller
egentliga parterren.
Det var den förra som bibehöll sin urgamla rätt att
bedöma de agerandes spel, och att, efter
omständigheterna, gifva bifall eller missnöje tillkänna. Parterren var
sålunda ett forum, hvarifrån ingen vädjan gerna egde rum.
Den allmänna parterren åter förhöll sig härunder tyst och
stilla; den hade ingen rätt att inskrida.
Ännu under teaterns första tid i Göteborg, var
förhållandet sådant som det nu skildrats. De första bänkarne
på parterren närmast orkestern å teatern vid Sillgatan
in-togos då af stadens förnämsta och mest bildade
personligheter, hvilka högtiden till prydnad, delvis infunnit sig med
ordonnanser eller betjenter, hvilka i full gala och med
påsatt hatt bevakade den bänk, hvarpå landshöfdingen,
guvernören, generalen eller kommendanten satt sig.1
När parterren här i Göteborg förlorade detta
företräde, såsom den förnämsta platsen i salongen, är icke
kändt, men i hvarje fall bibehöll den rättigheten såsom
ensam domare, eller gjorde åtminstone anspråk derpå, och
vi hafva i det föregående sett att den vid upprepade
tillfallen verkligen utöfvade den. Vid den tid, som nu är i
fråga, eller början af 1820-talet, böljade likväl dess
myndighet röna gensagor, i det man ansåg att rättigheten alt
bestämma allmänna meningen var »lemligen tvetydig, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
