- Project Runeberg -  Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar / Band 3. 1816-1833 /
309

(1896-1900) [MARC] Author: Wilhelm Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(fru Askenbom). Denna förälskar sig i en ung man,
Jaromir (Djurström) som räddat henne undan anfallande
röf-vare, och hennes kärlek möter intet hinder hos fadern.
Hon är sålunda öfverlycklig, hvaremot fästmannen ser
mycket dyster ut, något hvartill han har giltiga skäl, ty det
befinnes att just han är anförare för de beryktade röfvarne
i nejden, och den som i grymhet och alla slags
våldsger-ningar söker öfverträffa alla andra, görande ondt för det
ondas skull.

Kärleken har dock omvändt honom och när hon vid
upptäckten af hvem han är, vill draga sig tillbaka, intalar
han henne att det är hon som ensam kan frälsa den
ång-randes själ, och vid denna utsigt hyser hon icke den
ringaste tvekan att offra sig härför, samt lofvar att fly med
honom, fly från sin far, hvars allt hon är. Denna natt
skola de begifva sig från slottet; han griper den
minnesrika familjedolken och skyndar till mötesplatsen, hvilken
naturligtvis icke kan vara någon annan än grafkapellet —
der vill älskaren invänta henne. Emellertid gripes han af de
förföljande trupperna med grefven såsom vägvisare, en strid
uppstår och i mörkret dödar han grefven med dolken. En
af röfvarne Boleslaus (Bjur) som tillfångatagits aflägger
der-efter en bekännelse, hvaraf framgår att grefvens son icke
drunknat, utan blifvit af honom bortförd, och att denne
son är röfvaranföraren Jaromir, hvilken sålunda mördat
sin far och förälskat sig i sin egen syster. Den senare
dör nu af sorg och förtviflan och Jaromir har naturligtvis
intet annat att göra än att följa hennes exempel.

Detta högromantiska skådespel med monologer af
Ahl och Ve! Ha! och O! skulle vara fullständigt onjutbart
för nutidens publik, men det Djurströmska skedet älskade
dylikt, och det är i detta hänseende märkligt nog att läsa
hvad en sådan kritiker som Johan Erik Rydqvist skref
om stycket:

»I mer än ett afseende åkallar detta sorgespel ett särskildt
betraktande. Först och främst hvad sjelfva kompositionen såsom
sådan vidkommer. Jag är väl ej någon synnerlig amatör af det
underbaras omedelbara framträdande på scenen, hvilket ock
strider emot teaterns idé, emedan man från densamma väl skall i
effekten förnimma det dunkla ödets, eller försynens länkning af
menniskans handlingar och verldshändelsernas gång, men man
vill ej se denna osynliga makt framför^sina ögon, utan endast af
hvad som tilldrager sig ana dess verklighet. Om jag således,
enligt mitt begrepp om teatralisk föreställning, ej kan gilla
styckets hufvudsakliga syftning i detta afseende, vill jag dock inga-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwgbgteat/3/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free