- Project Runeberg -  Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar / Band 3. 1816-1833 /
347

(1896-1900) [MARC] Author: Wilhelm Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

primadonna, utförande sådana roller som »Fanchon» och
»Donaunymfen». Fru Bjur var mère noble, Ljungdahl
père noble (Grefven af Glenthorn, Öfverste von Fels i
»Testamentet» m. m.), Bolinder spelade älskare i sångpjeser, t. ex.
Öfverste Francarville i »Fanchon» och Askenbom var den
mycket anlitade och omtyckte komikern, utförande titelrollen
i Rochus Pumpernickel, Crispin i »Den förgifna skatten»,
marktschrejarn i »Tillfället gör tjufven», och andra.

En som snart nog vann lifliga sympatier var den
mycket unga Emelie Djurström; om hennes recett heter det:
»Efter spektaklets slut förliden Torsdags afton på
Stora Teatern, der Sankt Claras kloster med bifall
uppfördes, spelte orkestern nya folksången, under det de talrika
spektatörerna med entusiasm afsjöngo densamma. Den
lilla mamsell Djurström, som i flere roller uppträdt, har
alltid för sitt uttrycksfulla och mästerliga spel skördat ett
allmänt bifall, i synnerhet i »Den lilla dockan», som nu
gafs som efterpjes; och der hon spelade den ystra Emelie.»1

Det var efter första uppförandet af denna senare pjes
den 19 April som en hennes beundrare lät i Aftonbladet
för den 23:dje införa efterslående hyllning:

EMILIE DJURSTRÖM.

Minnestoner.

––l’applaudissement de la nature

à la perfection de l’art.

Jag såg dig, Engel! — och mitt minne dröjde
Med wällust qwar wid dessa toners ljud;

Wid denna englablick, som saligt höjde

Mig till mitt Eden, — till min barndoms Gud.

Jag såg dig, Engel ! uti Konstens tempel,

Då wid ditt bröst Naturen log. och såg
Med tacksamt öga på sin sköna stämpel;

Wid dina fötter fängslad Konsten låg. —

Ja, fängslad låg hon; — hwad kan hon dig gifwa
Mer Skönt, mer herligt än Natur’n dig gaf?

Du blomma, sprungen utur Nordens drifwa!

— Natur och Konst! Nu bruten är din staf. —

Ja, bruten är den; ty förenad strålar
I Hennes bild din urglans ren och skär.

— Ack! hwad jag här med matta färger målar
Förklaradt blott uti mitt sinne är. —

Aftonbladet 5/5 1827.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwgbgteat/3/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free