Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan omständighet, mot hvilken en teaterledare
hade att i Göteborg kämpa, nästan lika regelbundet
återkommande som striderna mot orkestern, var den hos en
del af allmänheten temligen vidt utbredda oviljan öfver
att man spelade under fastlagen. Äfven under denna
sejour förekom en dylik yttring af missnöje; en viss »Dixi»
skrifver sålunda:1
Något för Theaterns vänner».
»För den, som betraktar mer än ytan af tingen,
som äfven har en klar åsigt af menniskans inre
egentliga lif, bör det ej alltid blifva utan intresse och vigt
att skänka en blick äfven åt hvardagslifvets vanligare
uppträden. Dessa erhålla då ofta en djupare
betydelse än blott af det Ephemeriska lif, om hvilket de
måste dagtinga med lättsinnigheten och jollret.
Dagens händelser äro skuggdragen på tidens solvisare;
de visa hvad klockan är slagen, och, då de lätta
besvarandet af betraktarens fråga: väktare hvad lider
tiden? så visa de ock om den tid, hyari vi lefva, är
en tid af ljus, eller en tid af mörker.
Min mening är icke att slå an en utsliten
kla-goton öfver det myckna onda af wåra dagar. För-
låtas må dock Tidens bättre Anda, om den gjuter en
vemodssuck öfver alt se sina af ålder helgade
råmärken lättsinnigt föraktas af den brådmogna
nyhetsandans Adepter. Det har varit en tid då, förmodligen
emedan man ömmare vårdade det eviga, det
oförgängliga inom sig, man ej tillät något misslirmande af det
héliga, sådant det uppenbarar sig i ändligheten utom
oss. Man tillät sig då ätt, under en tid af året, som
är af en särskildt hög betydelse, då den frambär
påminnelser om allt det dyrbaraste för menniskans tro
i tiden, och hennes hopp för evigheten, att under
denna tid offentlighetens hyllning gafs åt förströelser,
till den af mig sökta musikaliska assistanccn, så mycket heldre som
jag flera gånger måst uppskjuta ifrågavarande Konsert. Slutligen kan
jag ej undgå att reflektera öfver anmärkarens sätt att ställa mig i samma
Kategori som resande Virtuoser; afsigten är lätt gissad, men
vederbörande gör bäst att ej för tidigt glädja sig åt hoppet, ty jag hoppas få
äran att hädanefter som hittills utgöra en medlem af Götheborgs
samhälle.
Carl Fr. Brannstcin».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
