Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uteslutande inskränkte sig till medverkan i körerna; rollerna
voro nemligen sålunda fördelade:
Ottokar, Böhmisk furste ........ de Lemos.
Kuno, Jägmästare ............... Blomqvist.
Agatha, hans dotter ............ fru Håkansson.
Anna, en ung slägting .......... mamsell Magito.
Kasperl Malmström.
Max / *la8aie .................. Håkansson.
Samiel, Skogsande............... Sundberg.
En eremit ...................... Palin.
Kilian, bonde .................. Hedin.
En jägare....................... Sjöberg.
Detta verk, som första gången uppförts i Berlin 1821
vid den nya teaterns invigning, väckte genast det största
uppseende samt erhöll inom kort plats på alla Tysklands
scener, hvarefter det icke dröjde ipnan det gafs i
Stockholm, och nu äfven i Göteborg.1
Om »Friskytten» ställer ganska stora fordringar på
de uppträdande, är den föga mindre fordringsfull i afseende
på maskineriet, särsluldt i andra aktens fjärde scen.
Teatern föreställer här, som bekant, en hemsk håla,
»warg-klyftan», här och der beväxt med tvinande träd och
om-gifven af höga klippor; på träden sitter »en stor uggla
med lågande ögon» samt korpar och andra olycksfåglar.
Under den stora scenen, då frikulorna stöpas, ser man
»en hvit beslöjad gestalt som sträcker sina händer mot
Max» — der^fter »Agathas gestalt med utslaget hår och
vidunderligt prydd med halm och löf; hon synes vansinnig
och i begrepp att kasta ^ig utför klippan. Foglarne
flyga ned och sätta sig kring elden, der stöpningen
försiggår, hoppa och slå med vingarne; ett svart vildsvin
framspringer ur skogen och jagar frustande öfver teatern;
stormen bryter ut; fyra eldgnistrande hjul rulla öfver
teatern; molngestalter af jägare till häst och fot, följda
af hundar, fara uppe i luften öfver scenen; efter den
vilda jagten brakar åskan löst med blixt och dunder;
blå-aktiga lågor uppstiga ur jorden; irrbloss visa sig på bergen,
träden uppryckas med rötterna, stycken af klippor
nedstörta, jorden synes darra och den onde anden sjelf,
Sa-miei, framträder.
1 I Stockholm fanns en tid då rollerna voi’o besatta med sådana
storheter som Lars Kinmansson (Kuno), Jenny Lind (Agatha), fru Gelhaar
(Anna), Olof Strandberg (Max) och F. Kinmansson (eremiten). ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
