Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det återstod nu icke annat än att hålla god min, och man
lemnar hvarandra för att vidtaga nödiga förberedelser till
banketten.
På scenen uppträder derefter åter den verklige
öfversten, som erhållit bref om sin utnämning, och som, när
han icke kan få hästar, åtminstone vill liafva frukost.
Detta är dock ännu omöjligare, förklarar kyparen (Fredrik
Deland), ty allt som linnes är taget i anspråk för den stora
frukost, som den nye öfversten ger för officerarne vid sitt
husarregemente.
»Hvad säger, ni! Herr Gondreville?
»Javisst, Han är här med sina officerare, tillika med sin fru, en
täck menniska med de sötaste blå ögon. Det ser ut som de hölle
af hvarandra med besked; han kallar henne min söta Hortence».
»Hortence!»
»Ja, de kommo från Paris i en vagn alldeles ensatnma.»
Öfversten är utom sig, tror sin hustru enleverad af
en bedragare, och, då i detsamma den sjelfgjorda
»öfversten» utkommer från matsalen, angriper han den senare,
frågande: ’
»Är det Ni, min herre, som är chef för tionde husarregementet?
»Ja, min herre, så säger man.»
»Ert namn är Gondreville?»
»Ja, min herre.»
»Och Ni är här med Er hustru, som i sig sjelf heter Hortence
de Lussan?»
»Ja, visst är hon min hustru!»
All ovisshet om sveket är nu försvunnen, och
Gondreville ställer sin motpart i valet mellan värja och pistol.
När han derefter lemnat den bestörta unga damen,
inrusade ryttmästaren, orolig öfver att han i förtid lemnat
banketten, men blir utom sig af förtjusning då han får höra
att den nye öfversten blifvit utmanad, samt erbjuder sitt
biträde såsom sekundant. Men ej nöjd härmed vill han
lenma sina egna pistoler, och riktar den enes mynning mot
hennes bröst, för att visa hur väl den ligger i handen; hon
blir förskräckt, men lugnas med försäkran att vapnet icke
är laddadt, då plötsligen skottet brinner af —
»Jaså, var den laddad; nå det gör ingenting»,
förklarar ryttmästaren lugnt, men blir desto mer förvånad då
han finner att denna lilla förströelse angripit »öfversten»
till den grad att han helt omilitäriskt dånat. Nu afskjuter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
