Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Antingen genom Lyng-ly eller sednare (men åtminstone
ej sednare än 500 år före Christus) erhöllo chineserna
redan sitt tolftonsystem, eller, likasom vi, oktaven
indelad i 12 halftoner.
Chinesernas gamla musik använde blott de fem
serskilda toner, hvilka i tonsystemets utveckling
genom qvarter först framträda, nemligen a, d, g, c, f,
eller i skalform från deras lägsta ton f
(Hoang-tschung): f, g, a, c, d, f. Häraf bildade de äfven en
mollskala: f, g, as, c, des, f.[1] Man finner att
chineserna undveko halftonerna i skalan, och i stället
använde terzer, hvilket ger deras gamla melodier en
alldeles egendomlig karakter. Enligt detta tonsystem
erhöllo chineserna sålunda fem tonarter, utgående
från de fem tonerna.
Ofvergången till chinesernas andra period (500
år f. Chr.) karakteriseras isynnerhet genom tilläggandet
af två inledningstoner, nemligen till c och f, och
härigenom kommo halftonerna i bruk, äfvensom
tonarterna, genom tilläggandet af två nya grundtoner (h och
e), ökades från fem till sju. Slutligen fann man, att
hvarje af de 12 halftonerna kunde användas till
grundton för en tonart. Oaktadt ofullkomligheten i
chinesernas tonsystem befann sig detta sålunda på en långt
högre ståndpunkt än europeernas ett årtusende
sednare. Karakteristiskt är, att chinesernas, likasom
hinduernas tonkonst stadnade på denna punkt och ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
