Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andronicus försökte att tillvägabringa ett slags
verkliga skådespel med sång och dans.
Vid Romames religiösa högtidligheter fick aldrig
musiken saknas, och flöjtistema åtnjöto företrädesvis
rättigheten att vid offerfesterna bespisas i templet.
Men då detta privilegium framdeles undandrogs dem,
lemnade de samt och synnerligen Rom och begåfvo
sig till Tibur, samt kunde, oaktadt en högtidlig
ambassad afsändes till dem, ej förmås att återvända.
Dels med våld, dels med list återfördes de dock
omsider och återfingo sitt förlorade privilegium.
Samtidigt med romerska rikets utvidgning,
hyllades musiken alltmera, dock användes den
hufvud-sakligen till religiösa ändamål och erhöll aldrig
någon verklig popularitet. I sin högsta blomma stod
romerska musiken, likasom all konst, uti perioden
efter Greklands underkufvande; detta land var den
källa, från hvilken hela vestem hemtade sin
vetenskapliga och konstnärliga näring. Men med
detsamma blef ock den romerska musiken så grekisk, att
den som känner denna, äfven känner den
romerska. Teatrarna ökade sig och musikens rol dervid
blef alltmera betydande. Likasom grekerna, bifogade
nu äfven romame instrumentalmusik till sina
muntliga föredrag, och deras oratorer läto vid sina tal
till folket ofta använda föredrag på tibian.[1] Bland
instrumenter, dem romame likaledes erhållit från
grekerna, använde de mindre de milda och mjuka, än
*)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
