Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomträngde hela verlden och omslöt den såsom
dess yttersta gräns. Dessa sferer måste nu i sin
omsvängning ljuda, såsom allt som rör sig med större
hastighet. Härmed förhåller sig så, att de, som äro
medelpunkten närmast, angifva djupare toner, emedan
den kortare väg de hafva att genomlöpa, endast
be-höfver långsammare svängningar. Sedan blifva
tonerna småningom högre, i den mån himlakroppame
aflägsna sig mera från centern och följaktligen
be-höfva en hastigare rörelse, för att hinna fullborda
sitt omlopp på samma tid som de öfriga planeterna.
Hvaije planet angifver sin serskilda ton efter de
olika förhållandena af storlek och hastighet.
Pythar-goreema tänkte sig sålunda hvaije himlakropp såsom
ett af gudomens anda genomträngdt väsende, hvilket,
såsom en stämma i den storartade hymnen,
lofsjun-ger den eviga verldsordningens stora tanke.
Emot de invändningar, som härvid gjordes,
anmärkte Pythagoreema, att vi ej förnimma sferemas
harmoni, emedan vi sjelfva lefva deri och den
tillhör vårt eget väsende, är identisk med oss, och ej
träder såsom något fremmande utifrån emot oss;
dessutom märka vi den ej, emedan den oupphörligen fort-,
går, och slutligen öfvergår det helas harmoni, i
anseende till tonernas kolossalitet, vår fysiska
uppfattningsförmåga.
Följande visar de serskilda planeternas olika
tonhöjd i mån af deras olika storlek och
omloppshastighet:[1]
 |
| Saturnus. Jupiter. Mars. Solen. Merkurius. Venus. Månen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
