Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltiden - Trubadurer. Minnesångare. Mästersångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
botvandring till påfven, som dock fann hans brott
alltför gräsligt, för att kunna förlåtas.
De berömdaste Minnesångame voro: Walther von
der Vogelweide, Reimar von Zweter, Gottfried von
Strassburg, Wolfram von Eschinbach, m. fl., hvilka
samtligen blomstrade vid slutet af 1100- och böijan af
1200-talet. Riddarväsendets förfall och korstågens
upphörande betogo minnesångarväsendet dess lifskraft
På 1300-talet öfvergick skaldekonsten och sången till
borgarne i städerna (Mästersångarne).[1]
Mästersångame kunde ej återfinna den flydda
poetiska andan, utan bedrefvo konsten mera
handt-verksmessigt. De voro ock mestadels handtverkare
till sina yrken. Deras sånger inskränkte sig till
andliga sånger och behandlingen af bibliska historier
samt lärodikter. De bildade ett serskildt skrå, som
af kejsar Karl IV erhöll privilegier och vapen. Skrået
hade vissa föreståndare eller Märkare, hvilka vid
täf-lingame borde anmärka förekommande fel mot de
vedertagna regloma i poesi och sång, och dessa
bestraffades med penningböter. Den som sjungit
felfriast erhöll en kedja, behängd med medaljer,
hvari-bland den ena bar Konung Davids bild. De
berömdaste Mästersångare voro Heinrich Frauenlob, Hans
Sachs (skomakare), Mäster Regenbogen (smed), Mäster
Hadlaub, m. fl. I vissa gamla tyska städer bibehöllo
sig Mästersångames skrån ända till 1600-, i Numberg
t o. m. in uti 1700-talet Eljest hade de i
allmänhet redan mot slutet af 1600-talet sjunkit till
kringvandrande gycklare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
