Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltiden - Trubadurer. Minnesångare. Mästersångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under det att folket sålunda sjöng sina visor
och vid fortskridande civilisation de mera bildade
lyssnade till trubadurernas och Minnesångames
melodier, och den dramatiska andan småningom
började vakna, hade de lärda musici, hvilka
företrädesvis kallade sig sjelfva Cantores, arbetat vidare i sin
mera själlösa riktning, utan att taga kännedom om
hvad som verkats af den fortskridande tidsandan.
För dem var sången ej den glada, lifvande konsten,
utan ett uteslutande föremål för ett mödosamt
studium. Harmoni och melodi, skolans arbeten och det
verldsliga natursinnets uppenbarelser voro ännu alltid
strängt afskiljda, och den egentliga tonvetenskapens
män nedblickade med förakt på den profana sången.
Dessa missförhållanden fortvarade ännu länge, och
dess spår äro t. o. m. i vår tid icke utplånade.
Ungefär sådan var musikens ståndpunkt vid
1300-talets början. I det hela var ännu ej mycket
vunnet; dock hade man gjort de första stegen till
öfver-vinnandet af de svårigheter, som musikens ännu
outvecklade tillstånd i förening med inskränkt
ensidighet lagt i vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
