- Project Runeberg -  Handbok i Musikens Historia från Fornverlden intill Nutiden /
100

(1862) [MARC] Author: Carl Vilhelm Bauck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare Historien - Lully

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och berömdare 24. Men gjorde någon ett falskt
grepp, så bände det, att Lully rusade på den
brottslige; ryckte instrumentet från bonom och krossade
det på hans rygg; dock godtgjorde han vanligtvis
sedan sin öfverilning. Ar 1658 inträdde han i en
högre verkningskrets; han skref då nemligen
musiken till hofballetema i Versailles, hvartill Moliére
måste författa texten, och uti hvilka konungen sjelf
dansade. Åfven uppträdde han stundom till
konungens förlustelse som Pourceaugnac i Moliöres bekanta
komedi, hvari han icke sparde de besattaste upptåg.
Sedan konungen omsider utnämnt honom till sin
handsekreterare, förebrådde honom Louvois, att han
trängde sig till så vigtiga befattningar, då han dock
endast vore en upptågsmakare. “Huiya gema“,
svarade honom Lully, “skulle ni inte vilja vara
detsamma, bara ni kunde det!“ — Lully utnämdes nu till
generalintendent for den kungliga musiken, och,
såsom förut nämnts, började han sin inflytelserika bana
såsom dramatisk tonsättare, understödd af Quinault,
som författade libretterna till hans operor.

Efter Moliferes död erhöll Lully teatern i Palais
Royal jemte gunsten af en kunglig ordonnans, som
förbjöd de öfriga Pariser-teatrame att använda mera
än två sångstämmor och sex violiner. Han
komponerade efter hand 19 operor och stod hos
allmänheten såväl som hos hofvet i högt anseende. Han var
häftig och egennyttig, ofta krypande infor de
mäktiga, men deijemte högst nitisk for sin konst, och
nedlade den största omsorg på sina arbeten samt sparde
ingenting för att förskaffa sina sujetter den bästa
handledning. Han hade i förväg låtit åt sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwmuhist/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free