Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare Historien - Tyskland. Beethoven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kens förste konsul hyste han stor beundran, emedan
han var fast öfvertygad om att Frankrikes republi-
kaniserande efter dessa grundsatser var Bonapartes
hufvudsyfte. Ar 1803 började han utföra sin länge
hysta plan att med en stor heroisk symfoni hylla
sin hjelte; den fulländades likväl först året derpå *).
En sorgfällig afskrift med titeln ”Bonaparte”, jemte
dedikation till honom, skulle just genom franska le-
gationen afsändas till Paris, då det i Wien blef
bekant, att Napoleon Bonaparte låtit proklamera sig
till fransmännens kejsare. Vid första underrättelsen
härom ryckte Beethoven titelbladet af partituret, det
han slungade på golfvet, der det ock fick blifva
liggande **). Det dröjde länge innan B. tillät ver-
kets utgifvande under den nya titeln: ” Sin fonia eroica,
composta per festeggiare il sovvenire dun grand uomo”.
Beethoven blef först genom den store kejsarens tra-
giska slut-jpå S:t Helena försonad med honom.
Sinfonia eroica framställer dragen af den högsta
storhet och kraft, hvaraf den mensklige anden är
mäktig, samlade till en totalbild af en ideal skönhet,
som erinrar om de homeriska hjeltarne. Det förenade
uttrycket af antikens episka lugn och romantikens
lifliga färgspel är karakteriserande för detta verk, och
framträder desto renare, som de använda konstmed-
len ofta äro af den högsta enkelhet. Endast när den
*) Första idén till denna symfoni skall hos B. blifvit väckt af
dåvarande Marskalk Bernadotte, som på den tiden var franskt
sändebud i Wien och högt värderade Beethoven.
**) Denna scen tillhör ej de ”apokryfiska” Beethovens-anekdoterna.
Åsyna vittnen till densamma voro grefve M. v. Lichnowsky
och Ferd. Ries.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
