- Project Runeberg -  Handbok i Musikens Historia från Fornverlden intill Nutiden /
202

(1862) [MARC] Author: Carl Vilhelm Bauck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare Historien - Tyskland. Beethoven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fullt tillfredsställande afslutande; en känsla af något
obesvaradt, ouppfylldt qvarblifver och fortljuder ännu
efter det formella slutet. Beetlioven har emellertid
en gång framställt denna idé så djupt genomgri-
pande, att den icke ens medgaf styckets formella af-
slutande: det skedde i Adur-symfoniens andante-
sats. Såsom en betydelsefull fråga inträder vid bör-
jan blåsarnes oupplösta ® ackord på dominanten.
Ett högst enkelt rytmiskt tema intoneras nu af altar
och basar; det bär pregeln af ett djupt svårmod,
som i variationerna småningom stegras till stormig li-
delse. Åfven blåsarnes milda dur-melodi åtföljes af
temat, angifvet af basarne i ett doft pizzicato. Se-
dan temat återvändt i flera skiftande former, in-
träder codan med slutfallet; qvartetten afslutar kort
det hela med den toniska harmonien, men sedan
denna tystnat, fortklingar ännu blåsarnes dominant-
qvartsext och försvinner oupplöst, likasom i början:
den oaflåtliga forskningen, den rastlösa vandringen
utgjorde blott en cirkelgång; samma obesvarade fråga,
samma olösta gåta vid slutet som vid början. Må-
hända har den romantiska konsten aldrig med star-
kare färger skildrat det ändligas fruktlösa sträfvan
efter det oändliga *).

*) Detta moment erinrar lifligt om det berömda slutet af Byrons
mysterium ”Kain”, likaledes en obesvarad fråga. — För öfrigt
plågar man stundom taga ofvannåmda symfonisats nog fort,
emedan den gemenligen finnes betecknad med ”Allegretto”.
Missnöjd med detta oriktiga tempo (bvilket ban en gång märkte
af takteringen) förordnade B. öfverskriftens än drande till Andante
quasi Allegretto och bifogade metronom beteckningen: J = 80.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:53:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bwmuhist/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free