Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af tonkonstens historia i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tider eller andra högtidliga tillfällen besjunga
hans bragder eller hans familjs gamla sagor. Afven
utmärkte de sig ofta genom krigiska idrotter, dem
de sedan sjelfva besjöngo, och eldade krigarnes mod
genom sina krigssånger. Skalderna bildade ett ser-
skildt stånd, livars inrättning hade mycken likhet
med bardväsendet hos de gamla celtiska folken. De
stodo i högt anseende och betraktades såsom kon-
stens och vetandets representanter; det hände icke
gerna att en konung afslog en bön, framställd af en
skald; ofta inträffade att skalden förunnades betyd-
ligt inflytande på regeringsärenderna. Åfven var det
för konungarne en sak af vigt att blifva besjungna
af en utmärktare skald; ofta föranstaltades sångar-
täflingar med höga belöningar, hvarvid de prisbelönta
verserna inristades i sten. Ännu finnes ett temligen
betydligt antal af skaldernas sånger, fast de under
tidernas lopp erfarit förändringar; melodierna der-
emot hafva gått förlorade.
Något sednare påträffar man ett annat sångar-
slägte, för hvilket den gamla asasången småningom
måste vika, ehuru den ännu länge fortlefde bland
folket. Dessa konstidkare kallas i gamla berättelser
”lekare, loddare, gigare, fidlare”, m. m. och hafva
troligen hitkommit från utlandet och sedan här qvar-
stannat. Bland dessa berömmes en vid namn Isun-
ger, som var ”öfverloddare” och kunde sjunga, slå
på harpa, spela fidla och allsköns strängaspel;
äivenså omtalas en annan, benämd Gester, som på
harpan kunde slå både Gunnars-slag och Gudrunas
konstiga grepp, m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
