Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Uppland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvartill påfven redan 1258 gifvit sitt tillstånd. Flyttningen försiggick 1271, och
samtidigt härmed fattades beslut om uppförande af en det nya biskopssätet värdig
domkyrka. Någon anstalt för beslutets verkställande togs dock ej förrän 1287,
då en stenhuggare Etienne Bonneuil med tio andra mästare och tio gesäller
inkallades från Paris. Efter inflyttningen af Erik den heliges ben kom Nya
Uppsala snart i besittning af det gamla konungasätets hela anseende, hvilket
ytterligare ökades genom högskolan, som inrättades i Sten Sture den äldres tid.
Uppsala domkyrka: västra fasaden.
Efter ombyggnaden 1885–1892.
Domkyrkan, hvilken tysken Schubert, som gjort vidsträckta resor för
studium af kyrkor, kallar för »den största och vackraste i hela den evangeliska
norden», stod hundrafemtio år under byggnad och blef fullt färdig först 1441;
men redan 1435 invigdes den med stor högtidlighet åt helgonen. S:t Erik.
S:t Lars och S:t Olof. Fem särskilda gånger har den sedan dess varit härjad
af eldsvådor, så att af dess ursprungligen tre höga torn och de oräkneliga
småspirorna intill 1880-talet endast återstodo dubbeltornen vid kyrkans västra
ände, hvilkas takhufvar, som voro påbyggda efter den stora branden 1702,
likväl långt ifrån öfverensstämde med den öfriga byggnadens gotiska stil.
Under åren 1885–1892 undergick templet en särdeles omfattande och dyrbar
föryngring, efter förslag af öfverintendenten Zettervall genomförd af arkitekten
Langlet. De två höga tornen, som nu resa sig till sin ursprungliga höjd af
400 fot eller 118,7 meter, äro till största delen ombyggda, de många
sträfpelarna likaså och ett smäckert takryttartorn tillagdt. Härigenom ter sig
kyrkans yttre väsentligen olika mot förut. Hennes längd är lika med höjden
eller 400 fot och en sjettedel större än Trondhjems domkyrkas, hvars kupol
dock når några fot högre upp.
Lika vördnadsbjudande, som domkyrkan är till sitt yttre, är hon äfven till
sitt inre. Väggarna äro numera hållna i en med templets stil bättre
öfverensstämmande färgton och försedda med talrika väggmålningar i dämpade färger.
I samtliga bågfönstren äro rosetter och stafvar nu af sandsten samt glaset
färgadt och i många försedt med dyrbara glasmålningar. Skeppet och koret
uppbäras af tjugofyra fristående pelare. Det forna altaret i rococostil är nu
ersatt med ett mindre i götiskt snidverk. På en upphöjning af brun
Ölandsmarmor till höger om altaret står inom ett förgylldt järngaller Erik den heliges
helgonskrin af förgylldt silfver i fint ciseleradt arbete från Johan III:s tid.
I en i skrinet innesluten träkista förvaras helgonets ben. År 1791 erhöll
professor Acrel vederbörandes uppdrag att undersöka kvarlefvorna och uppsatte
öfver skrinets innehåll en noggrann förteckning, ur hvilken handling vi
meddela följande: »Cranium eller hufvudskallen helt och hållet bevarad. Tänderna
samtligen förlorade äfvensom ock nedra käften saknades. Af ryggraden
saknades alla kotor utom de två sista ländkotorna. – – Uti en liten särskild
silkespåse fanns den tredje halskotan, hvilken tydligen visar, att den af svärdet
blifvit genomhuggen. Af lårpipornas längd och öfra armpipan synes tydligen,
att konung Erik IX varit till växten en liten man. – – Hufvudskålsbenen
och alla cylinderformiga ben äro tydligen skafda och polerade samt med någon
fernissa öfverdragna, hvilken jämte åren lämnat dem en ljusbrun ekfärg. Hals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:54:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bygder/0072.html
