Genom Sveriges bygder / 70 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en eld- och luftmaskin, hvilken likväl måste kasseras, emedan maskineriet och
pumparna icke ville hålla. Den hade likväl en gång varit i det skick, att
den på sju dygn uppumpat allt vattnet ur Norra silfbergsgrufvan, men råkade
därefter i sådan oordning, att den icke kunde bringas i behörig verksamhet
utan så ansenliga kostnader, att bolaget ej ville tillskjuta dem. Det var den
första ångmaskin eller rättare kalorikmaskin, som varit i gång i Sverige.


Dannemora grufvor.

»Då man går mellan väggar af järnmalm öfver en plats, vid hvars ena
sida står en fattigbössa till emottagande af gåfvor åt arbetarnes
fattiga, ser man plötsligt i jorden en rund urhålkning, som är flera
hundra steg bred, tre gånger så lång och öfver fem hundra fot djup. En
kantbeklädnad af kvadersten med ett bröstvärn af järn skyddar för olyckor.
Man stiger in i ett hus, där häftygen för grufvattnets uppumpning finnas, och från
en utbyggnad kan man öfverskåda hela det ofantliga djupet. Ju mera man skådar
omkring sig, desto starkare vaknar begäret att nedstiga och genomvandra de
underjordiska klyftorna, från hvilka en kall luftström tränger upp. Går man
i en tunna ned i grufvan, ser man, att klippöppningarna
icke äro så jämna och släta som man förmodat. Grrufarbetaren,
som djärft står på tunnans kant, i det han håller sig fast i linan, stöter
tunnan från den framskjutande väggen. Med rysning blickar man uppåt, då
linan, hvarpå tunnan hänger, slutligen icke synes tjockare än en tråd. Huru
underbar förefaller icke grufvans botten! Än bär det nedåt, än uppåt; här
äro djupa inskärningar, där kvarstå tjocka stenmassor liksom pelare; ofantliga
block ligga kringströdda, hvalfven liksom hänga i luften, och i klyftorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>