Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under en af de senaste ägarne, öfverhofstallmästaren grefve Gustaf von Essen,
som Vik återfått sitt anseende som ett af de märkligaste och vackraste
herresätena i Sverige. Efter ritning af professor Scholander och under ägarens egen
ledning blef nämligen slottet åren 1858–60 restaureradt både till sitt yttre
och inre. Riddarsalen, ett högt, ljust och stort rum, är ornerad i 1600-talets
stil enligt Scholanders anvisningar och innesluter en rikhaltig och mycket
värdefull vapensamling samt en vacker fornsakssamling. Andra dyrbara samlingar
af antika och andra märkvärdiga föremål, som grefve von Essen under en lång
följd af år med lika mycken smak som kostnad sammanbragt, förvaras i ett
bredvid slottet byggdt boningshus, som 1875 erhöll ett mot slottets stil svarande
yttre; här finner man bl. a. ett förträffligt målningsgalleri, ett vackert och
rikhaltigt bibliotek samt ett litet intressant arkiv.
Den andra staden i Uppsala län, Enköping, ligger nära utloppet af en
obetydlig å i norra ändan af Svinngarnsviken. I äldre tider mer betydande
än nu, lefver staden mest af jordbruk och trädgårdsodling. Omkring en
fjärdedels mil från Enköping ligger Haga, som tillhörde drottning Filippas lifgeding
och sedermera ägdes af konung Karl Knutsson. På en holme i
Svinngarnsfjärden mellan Näs- och Vallbylandet låg det forna fästet Gröneborg, som
tillhörde den myndige Joar Blå, af folket kallad Blåknapen, hvilken hotade själfve
Birger jarl med att »under sin kappa framskaka en konung». En sten med en
nu nästan oläslig inskrift: »Här ligger Joar Blå, med sina synier två», samt
några lämningar efter vallar och grafvar är det enda som återstår efter den
fasta borgen. En half mil sydväst om Enköping ligger den bekanta Korskällan
eller Svinngarnskällan, som intill senaste tider varit den mest besökta
offerkälla åtminstone i mellersta Sverige. Sådana gamla heliga källor
voro ursprungligen helgade åt hedna gudar, men så snart kristendomen
börjat få fast fot i landet, helgade prästerna ett dylikt afgudaställe åt
något helgon och gjorde det därigenom till en kristen vallfartsort.
Ehuru vidskepelsens tider allt mer försvunnit och dess välde öfver
sinnena till det mesta upphört, samlas ännu folk från de aflägsnaste
trakter till Svinngarnskällan hvar trefaldighetsafton för att vid solens
ned- och uppgång dricka hälsa och
offra i det heliga vattnet en knappnål eller kopparslant. De gamla
offerbruken hafva således fortlefvat ända in i vår egen; tid, om än källan nu mest
besökes af gammal vana och det forna offergillet endast kvarstår som en glad
folkfest, firad med lekar och dans i den ljusa sommarnatten.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
