Genom Sveriges bygder / 87 (1896) Author: Herman Hofberg, Johan Velander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Södermanland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– En kvarlefva af Vingåkersbons vikingalynne har man velat söka i hans håg för långa
resor: ända in i våra dagar har han med förkärlek lämnat hem och
åkerbruk åt hustrun och drängarne samt själf dragit omkring till långt aflägsna
orter för att afsätta sitt hvetemjöl, sin humle och sina väfnader.

Ett stycke längre i norr, mellan Hjälmaren och Mälaren, ligger en annan
bygd, Rekarne, hvars befolkning mera till lynne och sinnesart än i yttre måtto
skiljer sig från Södermanlands öfriga bebyggare. Rekarneboarne utmärka sig
nämligen för en viss stolthet och karlavulenhet, men hafva ock namn för sig
att vara mer retsamma och obändiga än annan allmoge. I allmänhet är
södermanländingen vänlig, glad och gästfri, lika främmande för östgötens själf
belåtenhet som för Upplandsbondens trumpna allvar.


Strängnäs.

Till utgångspunkt för våra ströftåg genom detta vackra landskap, som
man skulle kunna kalla de tusen sjöarnas land på västra sidan om
Österhafvet, välja vi Strängnäs: här gick fordom hufvudvägen fram mellan
Södermanland och Uppland, som vi nyss genomvandrat, och för öfrigt synes Strängnäs
vara förtjänt af denna lilla uppmärksamhet genom sina anor och sitt forna
anseende som landskapets medelpunkt.

På en udde vid ett bredt sund af Mälaren, som här skiljer Tosterön
från fastlandet, ligger det lilla Strängnäs. Genom sitt vackra läge och sin
rikedom på trädgårdar har det af gammalt varit en af våra täckaste
småstäder. Det lilla samhället ödelades genom en förskräcklig vådeld i april
1871 och har endast långsamt rest sig ur förödelsen. Under hedendomen var
det ett ansedt offerställe, där landskapets inbyggare höllo sina årliga »samting»
och sammanträffade för den då brukliga byteshandeln, och under medeltiden
lånade det sin glans af den hit förlagda biskopsstolen, men långt före nämnda
ödeläggelse hade det nedsjunkit till en af rikets obetydligare städer. Domkyrkan,
som alltid utgjort stadens egentliga märkvärdighet, ligger på en bergkulle i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>